Hon kallar sig barnboksillustratör. Jag kallar henne människa med hjärta och blick. Hennes bildvärld är ett universum av stämningar och mänskliga uttryck. Hon ser och talar med tillit till vårt aldrig sinande behov av magi. Igår drack Martina och jag Rasberry fudge med Laura och hennes make Andre. Vi pratade om konst och vår kärlek till Japan tills stället vi satt på var tomt och de tände i taket.
Brödraskap är vackert. Jag drar näring ur mitt. Jonas har ett galleri, och Andreas gör musik. I morse mejlade Peter om en utställning på Galleri Kleerup som jag tänker se.
Den mest fantastiska lilla TV-pärla i svenskt TV-universum på mycket länge. Innerligt, uppriktigt och nära. Så som det ska vara när TV... eller möten är som bäst.
Ett crew av feestylande streetknittas som sprider glädje och kärlek i det offentliga rummet.
Zack var den ende som pratade om den brutalitet jag stötte på när jag lärde mig mer om vad som tex hände i Tonkinbukten. Tiderna förändras... och plötsligt känns det som det behövs en amerikansk röst lika bullrig som rubrikerna på FOX News.
Blandar svart/vit blyerts med blommor och fåglar i en vackert fragmentariskt bildvärld.
Skruvar asiatisk visuell pop till en punkt där något lite mer mångbottnat och flertydigt uppstår.
Det är samma sak som gör hans texter oöversättliga... som gör dem stora. Melankolin och den njutbara sorgen. "När allvaret har blivit ett skämt..."
Raphaël bor i Bryssel och är självlärd illustratör. Han har en anti-inställning till det han gör som ibland är lite skön och rolig. Sedan jag skrev om honom sist, har spillig akvarell börjat dyka upp i hans bilder.
Ibland när jag tänker på dig som kommer hit kan jag bli väldigt nyfiken. Ibland lite nervös. För mig är det viktigt att bloggen kommer ur hjärtat. Jag vill inte snegla på besökssiffror. Jag vill meditera kring saker som inspirerar mig. Det är ju därför jag håller på. Det är vad som berättigar bloggen. En anledning att reflektera kring saker jag tycker är bra, och formulera varför. För mig själv i första hand, men också för dig. Som en slags tyst dialog. Därför tackar jag dig. Saker som inspirerar har passerat 50 tusen unika besök. Tack för att du lyssnar, och skickar ett och annat trevligt mejl ibland! Sådant inspirerar.
Förutom böckerna om sin brevväxling med samhället och utlandet, eller "Designed for impact" (om säkerhetsmanualer på flygplan)... har han dessutom byggt ett bostadsområde åt fåglar... som går att följa live.
Andreas Markdalen mejlade. Vi pratade om länkar man håller lite för sig själv... då de är så jäkla bra. Any given name, var en av dem. Den andra... kallade Andreas "världens bästa kreativa resurs". Jag håller med. Därför förblir den opublicerad ett tag till.
En del av nöjet med den här bloggen är att följa utvecklingen hos några av världens främsta. I morse fick jag ett mejl från Bruno. Första gången jag skrev om honom pluggade han grafisk design i Sau Paulo. Nu är hans portfolio gnistrande världsklass.
Sagmeister sådde ett frö som nu växer vackert. Jag har sagt det förr, men det tål att upprepa. Upplevelser av skönhet behöver inte kosta en spänn... och kärlek är gratis.
Jag har länge fascinerats av träd. Inte alla eller alltid. Men ibland. Då stannar jag upp inför levande individuell variation. Varje träd är unikt. Med en backdrop gör Lee detta mer synligt för oss.
