Skildrar relationen mellan Sam Wagstaff och Robert Mappelthorpe. En relation som skulle kunna vara sinnebilden för hur beundran och kärlek är en avgörande katalysator i utvecklingen av konstnärskap. Deras drivkrafter, lust, ambition och riktning sammansmälte på ett så perfekt vis att de helt enkelt var gjorda för varandra.
Andreas har gjort det igen. En fullkomligt makalös visuell upplevelse. Jag kommer att tänka lite på Royal Apes avsiktsförklaring.
Jobbar bland annat i kol för att skapa bilder som ligger nära det svartvita fotografiet. Då det är frågan om en användning av det fotografiska språket, blir teckningarna en slags hyllning. Svärtan i kolet förstärker kärleken till nyanserna av svart.
Svenska modegenier går att räkna på fingrarna. Nike är en av dem som jag har haft det stora nöjet att känna och arbeta med i några år. Himlen är verkligen taket för Nike. Med det menar jag att jag helt enkelt inte kan se någon bortre gräns för Nikes potential. Frågan "Vad ska Nike bli när hon blir stor?" har helt enkelt alla möjliga tänkbara svar. Hon har har hur som helst tillräckligt med talang för att krossa hela jävla modestockholm.
Martina och jag förälskade oss i Paris till tonerna av Smashing Pumpkins. Det var en febrig och förbrännande förälskelse. Nästan hallucinatorisk. Ska man förälska sig i Paris på på det viset... åker man dödsföraktande genom natttrafiken och låter reflektionerna över bilrutorna sakta blanda upp medvetandet som en brustablett. Man äter på svindyra restauranger, tar med en flaska champagne och bryter sig in i en park med gigantiska häststatyer och släpper taget om allt. Förståndet, inte minst.
"För ett världsunikt visuellt ordförråd som skimrar i ett aldrig sinande mirakel av nyfunna nyanser... tilldelas härmed Yelena Yemchuk 2009 års Nobelpris i visualitet"
Boris är kärnan av dokumentärfilm och det levande beviset på att en dokumentärfilm aldrig blir bättre än relationen mellan personen bakom och personen framför kameran. Jag lärde känna Boris på en festival i Amsterdam. Hans hjärta och humor är en naturkraft. När man träffat honom förstår man varför hans filmer är så jävla fantastiska. Man förstår också vad dokumentärfilm är. När hans "Pretty Dyana" gick på SVT kontaktade han mig och frågade om jag kunde banda den åt honom. Det kunde jag.
Jag skrev om James för drygt ett år sedan. Nyligen uppdaterade han sin portfolio med serien "Rapture" som är bilder i blyerts och akvarell föreställande färgexploderande modeller i den mest arketypiska (för att inte säga klichéaktiga) softporn-posen.
Det finns helt enkelt ingen annan filmare som gör det hon gör. Det är meditativ och stundtals melankolisk poesi som skimrar i en mängd nyanser. Man vet inte exakt vad det är, men man vet att man älskar det.
Är samtida med Coco Chanel. Hennes "body of work" innehåller så många olika urtyper av språk att man kan kalla det ett buffébord. Ur henne går det sedan linjer via Helmut Newton och Richard Avedon. Giganter på axlarna av giganter.
En lika unik och makalös människa som exempelvis Gandhi. Ett hjärtats anarkist som vägrade falla under kvävande normer och som därför gick sin egen väg. Det provocerade de som ville behålla förtryck. Då hon jobbade i det fria hjärtats tjänst segrade hon till slut... och satte därmed nya normer. En stor människa.
Förra sommaren hade bloggen sommargäster för första gången. Det blev ett formidabelt kalas av fantastiskt. Därför lever idén vidare. I Juli och Augusti fyller inspiratörer sommaren med saker som inspirerar dem. Jag kan knappt bärga mig att presentera årets line-up! Jag släpper ett par namn i taget, så håll utkik!
Under sommarens första månader fick bloggen sommargäster. Ett gäng inspiratörer som delade med sig av en sak som inspirerar dem. En ny idé som föddes i en mejlväxling med Andreas Tilliander.
