Harmony Korine

Kort om gästen: Viktor hittade hit efter att han hört mig bli intervjuad i direktsänding dagen efter Guldbaggegalan. Han är vårt lands nu mest relevanta debutant. Debuten "Kaplsar" reser sig som ett ljustorn. Det går heller inte skönja någon bortre gräns. Hans poesi är stratosfären. Bortom ord. Liv.

"Jag inspireras av Harmony Korine. Bara namnet är en dröm, i samma klass som Miranda July och Luke Skywalker. Harmonys filmer är också namn i sig, Gummo, Julien Donkey-boy, Mister Lonely, och de lyser synliga i mina egna filmer och dikter.

Harmonys och mina filmer har alltid en viskande poetisk berättarröst ur synk med bilderna. Bilderna som oftast bara är barn som stirrar in i kameran. Bilderna som inte tycks vilja lägga sig i ordning, genomlyser varandra för att berätta en skräpig historia, inom poesin skulle man kalla det brus, sprawl. Inget man skulle kalla min poesi i första hand, men jag älskar känslan av att vadsomhelst kan komma härnäst, en drömmarnas dramaturgi. Här älskar jag att skräpet inte är sorterat, att man kan hitta trasiga kristallkronor bland tuggummipapper, det gör också tuggummipapper till ljus att hänga i taken.

Julien Donkey-boy är inte bara gjord efter reglerna för Dogma 95, utan också efter Harmonys egna manifest, the Mistakist Declaration. Punkt 10 lyder: only in randomness and "mistakes" can one truely announce what is too deep to express in a direct and true way. Punkt 11 lyder: football games, science projects and explosions. Detta är inget jag vill följa i min poesi, men om det gör filmer lika levande som Julien Donkey-boy, så kör. I Julien Donkey-boy finns en blind konståkare, Werner Herzog pratar om Dirty Harry och dricker High like Everest ur en toffel, en gravid Chloë Sevigny skuttar genom ett fält i solnedgången och sjunger jesussånger, Victor Varnado rappar om att han är en svart albino. Inspelad på video är färgerna bland de vackraste sett, grovkorniga och frätande starka, som färgerna i Pipilotti Rists videor.

När Harmony var på Letterman sista gången (och jag menar verkligen sista som i Harvey Pekar och Crispin Glover) drömde han om att regissera Titanic II.

Jag gillar tanken på att dela ut en storbudget till någon som under några fattiga år - efter att två av hans hus brunnit ner - bott i en trädkoja i Nashville iklädd en pälskappa och dollarglasögon. Jag gillar att den franska modedesignern agnes b. har gjort just det, så Harmony kunde göra den film om fallskärmshoppande nunnor han hela tiden pratat om. Mister Lonely har precis haft premiär i Cannes och klippet där Micael Jackson går med Marilyn Monroe genom en solig park i Paris bådar magi.

När någon frågar vem som ska göra filmversionen av min diktsamling Kapslar svarar jag Harmony Korine, med en blockbusterbudget och väldiga scenbyggen. Jag pratar ofta om att det populärkulturella inspirationsledet också måste ledas genom poesin, att poesin inte får vara något som står utanför och bara handlar om sig själv. Den ultimata cirkeln måsta vara att filmatisera en diktsamling i långfilmsformat. Har det gjorts någonsin? Harmony du får.

Till sist har Harmony också gjort världens bästa musikvideo,
Sonic Youths Sunday, med barnstjärnan Macaulay Culkin som i sjömanskostym, cylinderhatt och två armbandsur slickar sig om farligt röda läppar i extrem slowmotion.

A perfect ending to a perfect day
A perfect ending, what can i say to you - lonely sunday friend
With you - sunday never ends

PS. Missa inte när Kristoffer Zaar gör dansmusik av Gummo i underbara Boys are like that, när Darby, Dot och Helen säger where i kör och Kristoffer verkligen använder det som en kör, måste man bara rysa."

Viktor Johansson © 07

Äldre kvinnor

Kort om gästen: Navid är kärlek. Han är så nära mitt hjärta att jag kan bli tårögd när jag tänker på det. Killen är dessutom makalöst produktiv. Ni som inte redan känner honom kommer göra det i höst när ni äntligen kollar på filmkrönikan med ett leende. Navid är hjärta och hjärna i världens mest charmerande kombo.

"Äldre kvinnor inspirerar mig. Jag vill inte säga gamla kvinnor för det finns någonting gemensamt i blickarna på de just det här highscoret av explosivt östrogen som inte är trött överhuvudtaget. Men de är äldre. Och de går inte på din pojkaktiga charm och de ser igenom alla dina tricks du har i påsen. Men det är inte det bästa. Huvudanledningen till att jag inspireras av äldre kvinnor är för deras brist på cynism och bitterhet trots att de precis som äldre män har sett allt, varit med om allt och deltagit i flera cykler före oss småkaniner. Ruth i Six feet under, Bodil Malmsten, Sally Mann, June Carter, Meryl Streep, Kristina Lugn, Ellen Burstyn och Joan Baez. Ni gör mig liten och smått euforisk. "

Navid Modiri © 07

Filmmusik

Kort om gästen: Jag bekantade mig med Sofia på Myspace. Hon har odlat sin skara av lyssnare över lång tid. Hennes musik och person lever i en underbar symbios.

"Jag blir inspirerad av filmmusik, dels för att den är särskilt skapad för att spegla stämningar och känslor och för att musik utan sång inbjuder till att skapa sina egna ord till tonerna.

Tillsammans med de rörliga bilderna i filmen öppnas en värld av inspiration från både ett visuellt och musikaliskt perspektiv. Men det bästa är ändå att sluta ögonen och lyssna, till känslorna som strömmar ut med musiken.

Framförallt är jag ett fan av Jon Brion som skrev scoret* (*den instrumentala bakgrundsmusiken) till Magnolia, filmen som också fick mig att upptäcka Aimee Mann, vars musik faktiskt är ursprunget till hela filmidén."

Sofia Talvik © 07

Karen Blixen

Kort om gästen: Jag och Håkan Waxegård pratade om Karin backstage på Hultsfred. Vi hade båda sett hennes framträdande på Bingo Royale och slagits av hur bra hon är. Att hon genomlevt en fantastisk utveckling och nu befinner sig vid en punkt där det bränner till. Jag tror många känner så.

"Jag inspireras av Karen Blixen. Åtminstone så som hon framställs i Den afrikanska farmen, en av de absolut bästa böckerna jag vet.

Hon var en så enormt tuff, orädd och osentimental kvinna. Men samtidigt hade hon den här överkänsligheten för skönhet som en äkta konstnär har. Hon läste in så mycket i det afrikanska landskapet, jag brukar hata naturskildringar men naturskildringarna i Den afrikanska farmen är det bästa i hela boken.

Hennes språk, hennes livshållning, hennes okonstlade men ändå svindlande vackra språk, är fantastiskt inspirerande."

Karin Ström © 07

Sommarlov

Solen lockar fram bloggvila tidigt i år. En månad tidigare än vanligt. Runt hörnet finns festivaler, parkliv och hav. Helt stilla kommer det inte bli. Över sommaren kommer Saker som inspirerar fyllas av sommargäster. Inbjudna inspiratörer som delar med sig av en sak som inspirerar dem. Det ska bli jättespännande! Först ut är artisten Karin Ström. Jag kommer som vanligt tillbaka till bloggeriet i Augusti. I år kommer det bli extra svårt att stilla bloggimpulserna när sommargästerna bloggar förbi. MEN den här sommaren ska jag enbart läsa "Saker som inspirerar". Det ska bli härligt! Förresten. Placed har fått en hemsida.

Philip Seymoure Hoffman

Världens främsta birollsinehavare har en underbar förmåga att spela lite obehaglig. Så där krypande, så att de karaktärer han gestaltar inte direkt är rakt av frånstötande, utan intressanta. En svår konst som även bemästras av Christopher Walken.

Monet (Bansky remix)

Den eviga frågan om vad som egentligen är vandalism blir aktuell när en 40-something blev fälld för skadegörelse efter att ha sprayat över en Banksy-stencil. När jag tillsammans med ett gäng människor drev ett tre tusen kvadratmeter stort hus för ung kultur en gång hade vi en våning högst upp med skateboard-ramper. I ett hörn stod en rad gamla kundvagnar. Ingen visste vem, eller hur någon fått upp dem där, men ibland gick vi upp dit enbart för att få njuta av att smasha en kundvagn. Ett stort järnrör som låg där uppe kunde sjunka genom en halv kundvagn på ett slag. Efter några minuter var kundvagnen helt platt. Det var skönt, men det var inte vandalism.