Tranströmers fåglar

Ibland när jag kliver in i eller ställer mig utanför centrismerna i perspektiven som skriver världen får jag ibland insikter om mig själv och min egen läsning.

Cepheider

När man väl hittat en cepheidvariabel att kalibrera sina beräkningar mot kan man börja läsa vårt observerbara universum. Först hittar man variabeln. Sedan skriver oändligheten om oändligheten.

Begynnelser

Kant hade sitt a priori. Derrida pratade om idéns idé. När man betraktar en struktur ser man att den inte består av en form utan av många. Alla pekar de mot himlen. Som bokstäverna i en mening som skriver sig själv.

Bokstäver

Någon gång läste jag att mitt namn innehåller både ett o och ett a (två tecken i ett tecken) och att mitt efternamn alltid upphör bortom ett berg. Som om läsningen av läsningen alltid leder mig mot nya läsningar.

Uppenbarelser

Insikten om växlingsbangårdens natur är inte dramatisk. Den är lika stillsam som suset från ett par hissar som hörs genom stjärnhimlens obeskrivlighet. Exponeringstiden och klicket.

Aikido

Förr mediterade jag ibland på hur Aikido som system också rymmer en designfilosofi eller rörelseekonomi. Den är ibland svår att översätta mellan olika teckenspråk. Även om försöket ofta ger ganska intressanta läsningar.

A och O

Både Lacan och Derrida förhöll sig till ett litet och ett stort A. De tänkte också på handen som hittar i Tranströmers trappuppgång. De tänkte på tangenterna som skriver historien och hur de låter. Tranströmers T gömde sig i mängden och Derridas "D" ropade som inom citationstecken. Av nödvändighet. Eller anständighet.

Atlanten

Om jag tänker att Tranströmers brev fortfarande står förseglat över Atlantens bleknande ärr kan jag höra hur tiden korsar tiden genom klangen i en tudelad vägskylt och ljudet från ett tackande armbandsur.

Apori

Genom meditation kan man rikta sin uppmärksamhet mot sin egen uppmärksamhet. Bortom seendets vanor öppnar sig den obeskrivlighet som är universum. Bara att se bortom så enkla koncept som "upp" och "ner" kan vara lite svindlande.

Kod

Varje gång som teknologier manifesterar sig i binära termer hör jag Shakespeare tala genom tidsväven. Som ett eko ur ögonen på ett gapande kranium.

Vykort

Om jag läser Kubrick, Derrida eller Coppola som krigströtta soldater som skickar vykort från frontlinjen kan jag mellan raderna höra ljudet från kulregnet, stöveln som trampar och vännerna som dör.