Markusplatsen

När duvor lyfter mot himlen i en film brukar jag tänka på varför en berättelse låter sina fåglar flyga. Jag läser det ofta som en fredshandling. En som sträcker sig mot ett globalt perspektiv.

Formen i formen

När man abstraherar formerna i ett kamerahus är det lätt att se ringen och rutan. De betyder inget i sig själv, men finns ändå alltid där.

Tranströmers universitet

När Tranströmer gick hem genom ljumma skogar med sitt diplom från glömskans universitet vände han sig om och såg att skatan inte flög utan istället hade korsat fältet som ett stygn.

Stjärnhimmelen

Om vi låter vår techne bli grunden som tar oss till kanten av universum och därifrån tittar ut mot platsen som gav oss tiden så kan svindeln som då möter oss kännas som att anlända eller komma hem.