Minns du de där kaffemuggarna? Nu finns det kakelplattor som ändrar färg efter tempratur. Då byter badrummet färg efter hur mycket och hur varmt man duschar. Gillar man inte färgen i sitt badrum är det bara att skruva upp elementet.
Är en hemlig men strålande spansk tidning. Hur ofta den ges ut är oklart och den har ingen webbadress. Den tar upp riktigt spännande formgivare och projekt. Jag håller tummarna att det kommer fler nummer.
Dialogen mellan kulturer är intressant att studera. Vattenpipan tas hit som en exotisk företeelse från österlandet. Äppeltobak blir ett trevligt avslut på en middag. Till slut blir vattenpipan en del av oss. Därför re-designas och omformuleras den till slut på ett nytt vis. Utan ornament. Lite minimalistisk. Människor från Marocco tar hem den svenska vattenpipan från semestern och cirkeln är sluten. (Bilden är klickbar)
Jag älskar produkt- och teknikutveckling som görs med utgångspunkten att underlätta mänskligt liv. Följa hur vi är och fungerar, enligt principen "teknik ska anpassas till människan, aldrig tvärtom". Nu finns ytterligare en strålande teknisk lösning som jag tar till mitt hjärta. Många har försökt tidigare, ingen har lyckats så bra som Pandora.
Är man hooked så är man. Här är en av platserna man kan besöka för en liten designfix. En stor samlingen designikoner gör sajten till ett digitalt uppslagsverk i design.
Art director och formgivare verksam i Sao Paulo Brasilien. Jag föreställer mig att de starka färgerna och kontrasterna är avtryck av hans bakgrund. Strålande.
"Motverka försvinnande" är sajtens motto. Här laddar människor upp bilder på stencilgrafitti från hela världen innan de städas bort.
Illustratör, formgivare, art director och konstnär med världen som arbetsplats. Organiskt flödande motiv och vackra färgval blandas till helheter som inspirerar.
Konstnärskollektiv som sysslar med interaktiva installationer? Digitalt testlabb som forskar i samspelet mellan människa, konst och teknologi? Vackert är det i vilket fall.
Ryan Katrina är en ung amerikansk formgivare som bland annat medverkand i "The Royal Magazine". Strålande motiv, färger och tekniker. Man anar hans bakgrund som grafittikonstnär.
Gatukonstnär som målar porträtt på väggar med vattenlöslig färg. När det regnar suddas porträtten sakta ut. Poetiskt och vackert.
Släppte förra året det starkaste albumet på evigheter. Det känns som om de prickar formen vart tionde år... men å andra sidan skänker de oss så bra grejer att man överlever i tio år till.
Det här är tveklöst världens mest kontroversielle konstnär. Budskapen är alltid infernaliskt angelägna. De bränner och smärtar lika mycket som hans konst. En rättfärdigad fråga är huruvida målet med Santiagos konst helgar medlen... hans svar är förmodligen "verkligheten är värre än min konst."
Det var 80-tal och det var kåldocke-hysteri. Som en motreaktion kom dessa samlarkort. Kåldockor som utsätts för "statussänkning". Jag funderar på vad bilder som häcklar saker idag skulle handla om... förutom Stureplan då förstås... vad mer är överskattat?
... eller "göda tillbaka", som det heter på svenska *harkel* inspirerar. Alla tips och kommentarer ger energi och glädje. Ni som mejlar, tack! Ni som funderar på det, tack i förväg! =)
Sveriges i särklass mest sympatiska band. 29 pers. Här har man inte tänkt ett smack på hur många som ska vara med och dela på gaget. Här står kärlek och kreativitet i centrum. Bandet är en slags rörelse av positivism. En sammanslutning av humor och glädje som hyllar mänsklig mångfald. (Okej, det där sista var jag som tolkade och sa... men det känns så.) Videon till "We´re from Barcelona" får man inte missa. Den mår man bra av.
Varje år delas Guldägget ut i reklambranschen. Inte lika mediahypat är Guldomeletten som delas ut till årets snyggaste reklamsabotage. Jag har tipsat om sidan tidigare. Den 21:e April äger galan rum, så skicka in era bidrag!
Jag fick tipset av min gode bloggkompis Navid Modiri. (Glöm inte lyssna på Frank i P3) Först när jag kollat upp boken insåg jag att här mycket väl kan vara årets mest intressanta svenska roman. Som Navid mycket riktigt påpekade är detta en blandning av många bra böcker. Själv har jag inte läst den då den inte kommit ut än, men jag har bokat ett ex. En svensk "Falling down", verkar det som. Med ett stänk "Tärningsspelaren" och kanske lite "Ondskan".
Galet begåvad formgivare och motiongraphicswiz verksam i Australien. Han gör så fantastiska saker att man blir glad. Fullkomligt klockrent! (klicka på bilden för att se bättre)
Illustratör verksam främst i Paris och London som gör drömska bilder ofta med dova färgsättningar. Den här är intressant. En ung man som sover vid en damm med karpar. Sover han där, eller drömmer han att han ligger där? Längtar han dit? Det ser stilla ut.
Mest känd för att ha skrivit Fight Club (som nyligen kom ut på svenska). Han har även skrivit Choke, Survivor, Invisable monster och Stranger than fiction. Hans idéer och tankar känns många gånger uppfriskande enkla. Nästan primitiva. Han är en av de bakom The Cacophony Society. De kallar som själva för "dadaclownerna som kopplar om samhällets nervbanor". Hans föreläsning "the death of protest" från DVD:n "postcards from the future" har jag sett tio gånger.
Han hade det där som är svårt att sätta fingret på... men det poppade ut ur duken. En värme man vill ta del av. Genom hoppiga, flimrande och fladdriga bilder av primitiv stumfilmsteknik. Genom oceaner av tid når det oss som en hälsning från någon nära.
Han gestaltade något universellt och mänskligt. Något alla kan känna och identifiera sig med. Kärnan. Vad det nu är. Jag tror det handlar om kärleksfullhet på något vis.
Hans barn sa i någon intervju att han hade dålig koll på flyktiga trender... vilket nog var bra. Vissa saker förändras snabbt, andra förblir konstanta. Vårt behov av det han hade så mycket av till exempel. Det förblir det samma. Chaplins svenska motsvarighet, Henry Bronett har numera en blogg. Ett besök till den är något jag rekommenderar. Världen behöver mer av det där som kommer ur stora hjärtan.
The knife fortsätter vara fantastiska. Vi har ingen svensk motsvarig som känns lika klockren som det engelska uttrycket "contemporary music". Varje försök att översätta verkar förminska eller förändra uttrycket. "Samtida", visst... men erkänn att det känns lite vassare med "contemporary". Det känns mer rörligt. Som något ofullständigt. Något som pågår.
Fullkomligt underbar samling "installationer i det offentliga rummet som saknar beställare" av bla Akay och Hop Louie. Ett hett tips är klippet "Prata lite". Det är helt underbart! På sidan visas också en konstkupp vi minns... ko-aktionen.
Stockholms svar på Camden market i London. En plats för oetablerade formgivare. Ett puttrande myller av bra, dåligt, konstigt, udda och strålande. En plats där säljare möter köpare. Som en plantskola fast roligare. Dra i tombolan. Kasta tärningen. Ibland händer det.
En engelsk site med en ambition att visa upp det vi normalt kanske inte ser. Alltså ett slags galleri för streetart. Det här håller absolut inte samma klass som våra svenska motsvarigheter (som jag tipsat om tidigare) men det visar en del streetart från London. Banskys tidiga grejer finns bland annat med. Sidans största plus är en grym länksamling.
Har hållt stilen i en mindre evighet. Står på en solid bas av resmål, mat, inredning, design och mode. Jag blir alltid lite impad när en tidning eller en artist lyckas uppfinna sig själv om och om igen och därmed funka över tid. Madonna är oöverträffad världsmästare på just detta.
Lite märkligt namn på ett musikmagasin, kan tyckas... men det här är första numret av en spännanade musiktidning. Musiken rör sig... utvecklas, hittar nya uttryck, återanvänder gamla. Själv minns jag dagarna då Andres Lokko gav ut Bibel. Jag saknar den.
...är inspirerande. Det finns ingen annan substans som skapar så många reaktioner och aktiverar så stora delar av hjärnan som choklad. Så simpelt känner man inspiration och glädje. Att lukta på grejer. Mmmmmm... Marabou!
Människor jag hyser innerlig respekt för har tipsat mig om Jonas Inde och Martin Kellermans Too fast for love. Jag tänkte att den var bra redan innan jag fick tipsen... men nu måste jag köpa den. En roadmovie i serieform. Tvärs över USA från NY till LA med ett krossat hjärta och en krossad skalle. Som sakta läker. Jonas fightar de inre monstren och låter oss ta del av strapatsen.
När det kommer till reklamfilmer med konstnärliga kvalitéer står en ut och lyser klarare än andra. Själva idén är spännande och barnsligt enkel. Alltså att släppa tusentals studsbollar (jo det är riktiga bollar) nerför en backe. Visst kittlar det redan där. Det vill man se. Att bollar i vackra klara färger i slowmotion blir otroligt poetiskt och vackert är en annan dimension av projektet. Varför är vi intresserade? För att det talar till oss. Den som säger att konst, poesi och romantik inte går ihop med affärsverksamhet... har fel.
Sveriges i särklass viktigaste verklighetsutvecklare. Några skulle säkerligen sätta epitet som "feminist, jämställdhetsivrare, mångfalds bla bla bla"... men hon är större än så. Det här är på liv och död. Hon vänder begrepp. Ut-och-in-upp-och-ner. För att testa och frigöra... tanken?
Hon är konstnär och krönikör i Bon. Glöm de andra. Det här är tankeomstörtarkrönikör nummer ett. Läs en krönika... läs hennes. Det räcker. Hon skriver för att nå sanningar, inte läxa upp, moralisera eller vidmakthålla en position. Hon är rolig, provocerande, tankeväckande och helt ren från tjafs och krafs... men främst... tankeanarkist.
Illustratör verksam i Paris. Hon har en säregen och lekfull stil som tränger genom bruset. Hennes huvudfotingar känner man igen utan att veta från var.
Harry Kim är en dokumentärfilmare som följt grafittikonstnären David Choes under en längre tid. Det här är en stark och nära film som fångar några viktiga skeden i Davids liv. En kortare trailer ger en stark mersmak. Man vill se filmen.
Okej... mycket har hänt sen dess, men jag kan tänka mig att ha en enbart för att höra den där coola basslingan som spelar när Mario är i underjorden. Dessutom är den lik "Game and watch".
Illustratör verksam i LA. Vad som imponerar mig mest är hans bredd. Det känns som han jobbat med allt och bemästrar alla manér han väljer att använda sig av.
Karim går från klarhet till klarhet. Alltid med en mjuk och varm minimalism. Den bästa som finns. Klockan har allt man behöver! Visare, och en mojäng att ställa tiden med. Perfekt. Skarvar som klämmer av de små håren på armen då? Nej, de är borttagna på den här modellen.
En gren inom grafittin handlar om att omformulera reklambudskap till andra än de ursprungliga. Ibland blir det hur bra som helst. Fler finns på den här sidan.
Under trädet sitter morfar och läser grejer ur tidningen. Kalles tankar spinner iväg utifrån något morfar läst... En fullkomligt underbar form för ett barnprogram. Allt kan hända. Det finns kärlek också! Emma finns förvisso bara i fantasin, men hon är fin... tycker Kalle. Toivo Pavlo gjorde berättarrösten, Peter Cohen och Olof Landström regisserade. 2003 gavs den ut på DVD. Jag tror jag ska ta en trip "down memory lane" nån dag.
Gatukonstnär som gör skulpturer av töjbar packplats som han virar runt diverse gosdjur, klipper upp och tejpar ihop. Resutatet blir genomskinliga figurer som han placerar ut lite var stans. Här en giraff som äter plast i ett träd. Självklart! Giraffer av plast brukar nämligen söka sig till de träd där det fastnat plast... för att äta.
Ett fantastiskt inspirerande ezine om street art. Ett myller av länkar. En knutpunkt för massa goda grejer. Bookmarked? Yup. Check!
Jag återvänder till min gamle idol Christer Strömholms citat "meditera inför det som fängslar". Stanna upp och sug på karamellen om du hittar något du tycker är bra. Jag tyckte den här reklamen var lite bra. Jag vågar sätta pengar på att filmen är gjord med något av Autodesks program. Tex Combustion.
Ett underbart litet företag som lyckas med konstycket att låta inspirerande innovation vara drivkraften bakom dess framgångar. Pixelrollern är en av deras uppfinningar, men de har flera produkter som väcker stark glädje. Det är inte bara som kund man blir glad. Hela deras attityd och hållning till vad det är att driva ett företag känns inspirerande.
Jag har tipsat om sajten tidigare, men man ska ju faktiskt komma ihåg att Beautiful decay dessutom är en exellent papperstidning.
Jävlar vad snyggt! Mina synapser smälter! Mina ögon tåras! Hur fan får man göra så här jävla snygga magasin? Är det lagligt? Alla nummer går att ladda ner som PDF. Akta hjärnan. Det här är vad religiösa och AA-människor kallar "ett ögonblick av klarhet".
(Bilden är klickbar)
När Kent var på turné i USA lyssnade de på Jojje Wadenius och funderade över saker som de tyckte var bra med Sverige. Hemlängtan och inspiration från Jojje mynnade ut i "Vapen och ammunition". Han är därför med på skivan och spelar gitarr på "Sverige".
Latin Kings har inte bara samplat Jojje, de har lånat hela låtar av honom. "Tjonnar vet om de jiddrar med oss det blir aj aj aj - kompis" är Jojjes låt "Mitt sår" tex. Han har skrivit signaturen till ett av Sveriges televisions skönaste barnprogram "Kalles klätterträd". Kort sagt, han har en plats i hjärtat hos en hel generation. "Godá Godá" är med andra ord dagens varmaste rekommendation. Du kommer inte bli besviken!
Skivan är inte släppt än och redan är jag ute efter det sista spåret - "Mikrofånkåt" av Teo Holmer. Synd att den inte finns som singel och att den går att ladda ner på Musicstore... än... men jag håller utkik.
