Förra skivan omgav sig av underrubriken "art is resistance". Den nya skivan ger NIN ut gratis på hemsidan. Där finns också ett community där man kan lyssna på remixer av låtar, eller ladda upp egna. Detta är framtiden... och i den finns ju inga skivbolag. Bara artisten och de som lyssnar på artisten.
Det var nästan exakt två år sedan jag skrev om Blu senast. Nu fick jag ett mejl av Martin med en fullkomligt banbrytande och således makalös muralanimation som Blu nyligen färdigställt. Fanns det en bra översättning på "mind-blowing" hade jag använt den. Kom ihåg var du såg den först, för du kommer se den igen. Var så säker.
Det är inspirerande att studera internetfenomen. Speciellt när man fått vara med och se dem växa fram. Ta den här videon med de två tjejerna som skapar en unik koreografi till Daft Punks Harder, Better, Stronger, Faster. Egentligen är det mer än så. En musikvideoidé för webbkamera. De lägger upp den på YouTube. Två killar svarar, hundratals apar efter. Någon gör en komisk variant. Ett slags globalt rondellhundsfenomen... fast lite roligare.
Är curator och utövare i en underbar estetisk strömning som handlar om att återanvända all trash som internet bjuder på... tugga om det och spotta ut det... för att se om det uppstår något nytt. Ibland uppstår saker med poetiskta dimensioner... ibland är de komiska. Verken är gjorda för att upplevas online. Som tur är finns nu dessa spridda utövare, verk och fenomen samlade i en och samma onlinegalleri. Club internet. En slags internet-konst-tombola.
Her style is the bomb. Har du sett att Kleerup är sommargäst här på bloggen i sommar förresten?
Fullkomligt underbar engelsk konstnär som gick ut Royal College of Art så sent som 2005. Här ses "Napalm" från serien "explosions". Jag har gjort en mental bookmark. Henne kommer hålla ögonen på.
Mycket arbetssamt och inspirerande designkollektiv som bjussar på både podcasts och Flickrstream.
Navid Modiri och jag har gett oss ut på ett gemensamt bloggäventyr. I en bloggifierad tankepingpong bygger vi vackra tankesuffléer. Det ena inlägget ger det andra. Vi har ingen aning om var det bär iväg. Tankar väcker tankar i en oändlig väv av assosiationer. Ett inlägg var. Tiden mellan inläggen är oviktig. Innehåll och längd på inläggen likaså. En slags bloggdialog.
Fantastisk stillebenfotograf som lyckats med konststycket att balansera ett osentimentalt trendigt med varmt och kroppsligt. Denna balans (oavsett vem som lyckas med den) säger mig "Värme och kärlek är framtiden... men den liknar inte något vi sett tidigare. Vi måste återuppfinna den"
Har visats på Diaz Contemporary tillsammans med andra samtida konstnärer. Michelle jobbar i papp, plast och förpackningsmaterial.
När man kommer hem till äldre damer finns ofta muntra meddelanden på väggarna. Det kan vara allt från psalmer, till ordstäv eller talesätt. De är ofta vackert inramade. De är ofta gjorda i korsstygn eller brodyr... efter ett mönster.
Är konstnärstrion bestående av Jasmin Bilodeau, Sebastien Giguere, Nicolas Laverdiere som skapar samtida konst med ett miljöengagemang.
NIN förser dig med soundtrack, du bildsätter. Det mesta folk laddar upp är skit, som väntat... men ett och annat guldkorn finns att hämta. (Här kommer rating-funktionen på YouTube till sin fulla potential.)
Brittisk skulptris som jobbat mycket med avgjutningar. Rymder är något hon specifikt undersöker. Den här skulpturen tyckte jag var extra intressant då den är gjord för att synliggöra något som vi av vana slutat se.
Jonas Kleerup mejlade just och hälsade att Vincent Skoglund's "Lightyears" samt Anna Giertz "Together In Electric Dreams" visas i helgen. Jag älskar fotografier som undersöker ljusfenomen, och hade snart tänkt blogga om just detta.
Att översätta ett parti Tetris till ett nytt sammanhang ger något mer. Plötsligt ser och tänker man på saker som i det ursprungliga skicket var givet. Det är märkligt vad mycket vi tar för givet, som... när det tas ur sitt sammanhang... plötsligt blir synligt.
I takt med att vi övervakas mer och mer för varje dag, blir kreativa motreaktioner livsbejakande manifestationer.
När det kommer till den långa listan av glittrande tingeltangel vars enda uppgift är att dekorera och sprida en stämning måste den dimhöljda fontänen ligga bra till. Jag har tex sett den på en pizzeria en gång... men frågan kvarstår... Vad är det egentligen för stämning den skapar?
Konstnär med en rörande känsla för magi, sagor och fantastiskt. Hon jobbar med olika uttryck, men hennes fotografi är renaste inspiration.
Använder bilder och ljus från åldrade målningar och blandar dem med sagor och berättelser. Rekvisitan är ofta gummimasker och saker man hittar i en maskeradaffär. Allt detta skapar en känsla av att man är vagt bekant med motiven. Wohnmashine visar henne.
Har gjort en rad intressanta och spännande konstprojekt. Många gånger där det finns ett möte mellan maskin och människa. Det här projektet tyckte jag var extra intressant. Hur man kan använda en parkeringsplats som campingplats.
Gör upblåsbara skulpturer som utnyttjar underjordiska uppåtvindar för att få liv.
Du vet hur det känns att stå inför genialitet. Allt det gamla faller och känns förlegat. Så var det med iPod. Alla andra MP3-spelare kändes överflödiga. Så är det att läsa Perfect. Det här är ribban och riktmärket för kommande modemagasin, och när man läser den förstår man inte hur man skulle kunna göra ett modemagasin på något annat vis. Heller inte varför... för det här är Perfect.
Är det tyska förlaget som länge legat i framkant med att leverera böcker med världens absolut främsta och mest intressanta kuturella och estetiska strömningar. Deras webb-representation klickar inte någon stans, och är lika stabil som en digital representation ska vara. Jag prenumererar självfallet på deras podcasts.
Att tidningar genomgår en spännande metamorfos mot att producera eller tillhandahålla all typ av material för nätet är underbart. Dazed & Confused är en av mina favorittidningar, som dessutom lyckats väldigt bra på nätet.
Jag fick ett mail om genusperspektivet på Saker som inspirerar och tänkte genast på John Stoddart. Han är lite av en genusforskare... som undersöker våra föreställningar om genus... och dess realiteter.
Det var inte länge sen jag skrev om honom... men nu har han uppdaterat sin nätportfolio med en massa skitsnygga grejer.
Londonbaserad tidning om litteratur, mode, konst, musik och poesi. Detta numer heter - Utopia. Nästa nummer handlar om tid. Vi har bilder med i nästa nummer. Vår bildserie handlar om tidlös skönhet
och heter "Törnrosa".
När Tim Barber öppnade Tiny Vices kändes det som om han ville samla och visa upp en viss estetisk riktning inom fotografin. Ryans bilder var där från början och hans formspråk blir starkare och tydligare hela tiden. Som om han hittat en trygghet i sitt uttryck.
I dagar av digitalitet blir jag extra peppad när människor gör grejer "på riktigt". Det känns så jävla friskt. Nästan lite anarkistiskt.
Berlinbaserad konstnär/formgivare som gör plagg som undersöker "givna" plaggs identitet, syfte och plats... skulle man kunna säga. Speciellt inspirerad blev jag av hennes "coveralls" som är gjorda av barnkläder.
Skapar underbara installationer och konstprojekt som handlar om hur vi organiserar oss som individer och grupper. Medvetet och omedvetet. För mig skapar verken tankar som kretsar kring civilistation.
Jag har skrivit om dem förr. Nu har de återigen uppdaterat sin portfolio. Vad som gör dem speciella är sättet på vilket de helt upplöst gränserna mellan de olika delarna i modefotografiprocessen. De hanterar den så ickelinjär som den kan vara. Flytande. Smink eller digital bearbetning, ljus eller retusch, analogt eller digitalt. Allt är lika viktigt och smälter samman till något särskilt. Något nytt. Att bilderna dessutom är bär spår av ett Japanskt sammanhang utmanar mina vardagliga tolkningsmönster.
Har gjort boken "Space craft" som handlar om området där samtida arkitektur/konst möter och glider in i varandra. Annars pysslar han med lite av varje. Installationen på bilden är gjord av Dan Havel and Dean Ruck. Tack Peter och Maria för hjälp med infon!
Aka Lowman bor i Haag och följer den Holländska traditionen av underbart undersökande, uppfriskande och glädjeskapande design. Inte förvånande att min gamla mejlkompis Cecilia Wahlberg valt just Holland som plats för sin designpraktik.
Igår satt Svante och jag och pratade om musik, film och allt mellan himmel och jord. Timmarna flöt och vi missade båda en massa åtagande och tider. Ur sin väska tar han fram Nattsuddsboken. En helt förträfflig skapelse vars formgivning och innehåll återger den mycket speciella stämning, humor och stoff som behövs för ett härligt leverne... eller Nattsuddande Svante-stajl. Boken är ett koncentrat av allt det där som gör att man blir glad inifrån och ut.
Idag tog Linus med sig "From a safe distance" till kontoret. Den blev dagens soundtrack. Linus flickvän Lousie är en av medlemmarna i bandet som nyligen avslutade en turné med Winnerbäck.
Idag öppnade jag upp en helt vanlig blogg. Jag har länge känt ett behov av en sådan, då "Saker som inspirerar" ju faktiskt är en temablogg. Man ska hålla sig till ämnet. I min helt vanliga blogg kommer jag låta tankefigurerna blomma ut helt fritt! Det ska bli skitkul! Hoppas en och annan av er kommer kika förbi den ibland!
"Mitt liv är mitt budskap" sa Gandhi vid ett tillfälle. Bara det är värt att meditera kring.
Det finns få människor med Sandras begåvning och svetslågelika hängivelse. Hon är helt klart för begåvad för Sverige, men det gör inget. Världen är hennes ostron. Oavsett måttstock eller historisk jämförelse... är hon ett geni. Sandra själv bryr sig inte så mycket, men hennes kläder är konst. Varje plagg är gjort för hand. Av Sandra själv.
Stillebenfotograf med Japanskt ursprung vars väg till fotografi började när han pluggade mode i NY. Jag älskar det Koichiro gör.
Jag älskar själva misslyckandet mer än att misslyckas så klart... men det är i tillkortakommandet (och inte i triumfen) som det mänskligt vackra syns mest tydligt. När det inte riktigt blev så värst. Inte som det skulle. När det blev lite pinsamt. Det gillar jag. Faktum är att jag älskar det. När jag berättade att jag hade tänkt blogga om misslyckande idag och hur mycket jag gillar det, förstod den jag berättade det för inte alls. MEN. Jag tror inte på den mjukvara, eller den bit kod i våra hjärnor som säger att produktivitet är livets enda mening. Därför hyllar jag improduktivitet och misslyckande! (Om någon undrar över bildvalet... är detta vad som dyker upp när man Googlar "misslyckas")
