Krusbär, hallon, blåbär, vinbär, jordgubbar, hjortron, björnbär... i en smoothie... eller paj med vaniljsås. Blåbär med mjölk funkar också. Det bjuder min farmor på när jag hälsar på så här års. Välkommen tillbaka till bloggen förresten! Nu är det Augusti. En underbar månad. Hoppas du har det bra.
Kelsey har humor och självdistans. Han beskriver själv sina grejer som en "obegåvad blandning av sex, komik och djur" och att motiven kommer ur en "sann passion för alla tre (inte alltid på samma gång)"
Det finns inte många fotografer som Michael Muller. Hans portfolio är knökfull med gnistrande bilder.
"Jag är monstret" laddade jag hem igår. Jag vet, den släpptes förra året. Det spelar ingen roll. Man kan köpa den när man vill. Skivan kommer alltid vara bra. Tidlöst bra. Som minnet av "love, peace, happiness, eternity" i Saharatältet på Hultsfred. Ni som var där får säkert återupplevd gåshud. Det får jag.
Hade Josh bildvärld varit musik, hade det varit hissmusik med lättsmälta slingor av trallvänliga melodier. Texterna hade handlat om kärnvapen och cancer.
Ben är civilisationskritiker. Jag fastnade för hans konst i samma sekund min pupill kom i kontakt med den. Bilderna är ett bullrande kaos... ett brus av infantila symboler, sex, våld och varumärken. Ett av Bens verk heter "Dr Phil told me to skin her alive".
Tidningen Dansk är som de själva säger "den första danska modetidning som nått internationell ryktbarhet". Bilderna ovan är tagna av den danske fotografen Signe Vilstrup.
Formgivare som inspirerats av några av de bästa. Jag ser ett stänk inspiration från många av de formgivare jag gillar i Oras grejer. Marc Newson och Karim Rashid tex. I ett klipp ger Ora ett tips till oss alla.
Det som inspirerar mest med Elis är hans trots, humor, och integritet. 99 år gammal var han fortfarande trotsig och arg. Alla som orkar behålla en sund trotsighet så länge tror jag mår bra. Som en bra början, eller som inspiration kan man läsa Elis ABC, eller "Pavan går in i krokodilens mage". (Tack Sanna på Moderna för hjälpen!)
Dagar vid havet och vidsträckta nätter. Nu tar jag sommarlov och ser fram mot P1´s sommarpratare, hängmatta, hav och festivaler. Sedan bloggen startade har jag skrivit om 298 saker som inspirerar. Alla är valda med omsorg, så det finns ett och annat smultron att upptäcka om du skulle ha lust att vara här och läsa en regnig dag. Ett tips ur en gammal posting är Chuck Palahniuks föreläsning om berättelsens betydelse och roll. Jag kommer in här ibland och kollar och besvarar kommentarer. Ha en skön sommar! Vi ses i Augusti!
Min gode vän Navid tipsade mig om "Hellsongs", som gör underbart softa versioner av gamla hårdrockslåtar. Jag har tidigare skrivit om hur få det är som bemästrar den svåra konsten att göra en cover. Då handlade det om Anna Terheim. Nu lägger jag ytterligare en grupp till listan av de strålande. Harriets sagolikt underbara röst gör att jag plötsligt uppfattar och berörs av texten till Iron Maidens gamla "Run to the hills". Vem hade trott att det var möjligt? Det blir uppenbart hur galopperande bastrioler och spandexdoftande falsettsång kan stå mellan mig och en text. Om man som jag vill ha mer av Harriets röst kan man kolla upp "Harriet and the Harbringers"
Mannen som lärde oss begrepp som "habitus" (vår ryggsäck av sociala koder) och "kulturellt kapital" som är en teoritisering kring hur en "kulturell ekonomi" fungerar. Att skapandet av konstnärlig trovärdighet och integritet ofta sker oberoende av kortsiktig monitär rationalitet. Att en konstnär, filmskapare eller musikers kulturella rationalitet ibland kolliderar med monitär rationalitet.
En liten amerikansk grupp som sysslar med att avbryta direktsändingar med diverse fåniga karaktärer. Det handlar om att bryta idiotiska liverapporteringar där man har ett länkat team framför diverse byggnader enbart för att skapa dramatik och en känsla av relevans. Newsbreakers är en form av mediakritik eller aktivism som använder humor som verktyg. En av karaktärerna är en reporter som kommer in och ställer frågan "What´s the mood?" till reportern i bild.
Fransman som säger att hans verktyg är photoshop och gamla tidningar. Hans kollage är skumma, surrealistiska och roliga. Vissa bilder och manér känns som man sett tidigare, andra känns nya och personliga. Då är det riktigt bra.
Igår såg jag på X-men och blev helt hooked. Nu måste jag se de andra två filmerna. Vad som gör det här till en extra intressant actionsaga är elementet av "den riktigt världen" som mutanterna förhåller sig till. De är inte de normala hjältarna, upphöjda av samhället. De står utanför. Deras begåvning gör dem utstötta. Något man kan identifiera sig med "i landet lagom är bäst".
Miriam Bossard och Trix Barmettler bildar den Zyrichbaserade duon som gör en typ av sparsmakad grafisk design som handlar om att använda fula element för att skapa vackra helheter.
En bild- och textblogg som avhandlar aktuella ämnen i text och bild. Här ses tillslaget mot Pirate bay. Tur att de tog med sig "tugga-tonåring-hundar", tårgas och kravallutrustning. Datorerna gjorde visst motstånd vid arrestering.
Fiktion och verklighet är ett intressant ämne. Det är intressant hur jag kände inför reklamfilmen med studsbollarna. Jag utgick från att de var dataanimerade. När jag fick reda på att det är riktiga bollar blev jag imponerad och glad. Det som tar två minuter att göra i datorn är jättesvårt att göra i verkligheten. Den här "frysbildsinstallationen" av Christian Andersson är "på riktigt"... eller, alltså... det är ju frigolit och fisketrådar... men det är inte något digitalt.
27årig amerikanska bosatt i Portland. Jag har följt hennnes grejer över tid och kan bara konstatera att hon går från klarhet till klarhet. Ett bildspråk och motivvärld växer sig sakta starkare. Det som en gång var lite tvekande och omoget, börjar nu bli stringent och självklart. Hon står stadigt.
