Begynnelser

Kant hade sitt a priori. Derrida pratade om idéns idé. När man betraktar en struktur ser man att den inte består av en form utan av många. Alla pekar de mot himlen. Som bokstäverna i en mening som skriver sig själv.

Bokstäver

Någon gång läste jag att mitt namn innehåller både ett o och ett a (två tecken i ett tecken) och att mitt efternamn alltid upphör bortom ett berg. Som om läsningen av läsningen alltid leder mig mot nya läsningar.

Uppenbarelser

Insikten om växlingsbangårdens natur är inte dramatisk. Den är lika stillsam som suset från ett par hissar som hörs genom stjärnhimlens obeskrivlighet. Exponeringstiden och klicket.

Aikido

Förr mediterade jag ibland på hur Aikido som system också rymmer en designfilosofi eller rörelseekonomi. Den är ibland svår att översätta mellan olika teckenspråk. Även om försöket ofta ger ganska intressanta läsningar.

A och O

Både Lacan och Derrida förhöll sig till ett litet och ett stort A. De tänkte också på handen som hittar i Tranströmers trappuppgång. De tänkte på tangenterna som skriver historien och hur de låter. Tranströmers T gömde sig i mängden och Derridas "D" ropade som inom citationstecken. Av nödvändighet. Eller anständighet.

Atlanten

Om jag tänker att Tranströmers brev fortfarande står förseglat över Atlantens bleknande ärr kan jag höra hur tiden korsar tiden genom klangen i en tudelad vägskylt och ljudet från ett tackande armbandsur.

Apori

Genom meditation kan man rikta sin uppmärksamhet mot sin egen uppmärksamhet. Bortom seendets vanor öppnar sig den obeskrivlighet som är universum. Bara att se bortom så enkla koncept som "upp" och "ner" kan vara lite svindlande.

Kod

Varje gång som teknologier manifesterar sig i binära termer hör jag Shakespeare tala genom tidsväven. Som ett eko ur ögonen på ett gapande kranium.

Vykort

Om jag läser Kubrick, Derrida eller Coppola som krigströtta soldater som skickar vykort från frontlinjen kan jag mellan raderna höra ljudet från kulregnet, stöveln som trampar och vännerna som dör.

Emergens

I landskap som består av sand har varje linje eller form skapats av tiden ur ett hav av möjligheter. Här ritar ökenvindarna bokstavligt talat om världen varje sekund.

Cirkeln

Oet i ordet har formen av ett noll, en helhet eller en oändlighet. Ur latinets ordo öppnar tiden sitt valv mellan den första och den sista bokstaven.

Cinemascope

Varje gång som en teknologi blir synlig i den mänskliga erfarenheten kan den göras till en huvudsak för en färd genom tid. Bänken vid Taj Mahal har exakt samma form. Den återfinns också i fontänen som speglar himlen och människorna runt den.

Modaliteter

När vi föreställer oss det som bygger pyramider, skickar satelliter runt jorden, delar atomer eller ritar cirklar på marken - så hör vi hur tiden talar med tiden genom tid.

Tidvatten

Ställer man sig vid en bro som öppnar sig mot en eller alla tidpunkter har man egentligen en lika stor tillgång till bruset från havet som till bruset från trafiken.

Trafiken

På natten är det enkelt att se den bisvärm av stål som trafiken utgör. En självlysande högoktanig blandning av intelligenser och teknologier.

Rörelsen

Om man intresserar sig för vad som driver vår kreativitet börjar man se hur det vi skapar tillsammans är själva berättelsen.

Tankeverktyg

Ibland när jag tänker på hur andra har valt att formulera saker som får blicken att lyfta är enkelhet en kvalitet som jag uppskattar.

Sommar 2016

Vid den här tiden på året tar bloggen sommarledigt. Jag tänkte meditera och läsa mig själv genom det som sätter notskriftens tusenfoting i rörelse.

Fokus

Strukturalisternas fokus på klockan eller poststrukturalisternas fokus på tiden som ringer oberoende av klockor är två perspektiv som löper bredvid varandra. Oberoende av klockor.

Heterotopier

Ibland läser jag Tranströmers sprialgalax från sidan som spåren av någon som läser sig själv i relation till sin läsning genom tid. Allt börjar i en blick som bokstavligt talat började sin resa långt innan människan.