Jag stannar upp inför saker som inspirerar för att skapa en berättelse om berättelser. Det här blir då ett slags blivande av begrepp och bilder.

That time of year

När en sång låter gnistorna stiga mot natten i sin egen himmel är det nästan omöjligt att inte höra hur olika röster blir en del av den melodin.

Calvariae locus

När jag skrev med det som talar genom saker som inspirerar tänkte jag ibland på platserna där tiden hade utspelat sig. Ofta flimrade de som ljuspunkter vid horisonten.

Havsdjupet

Mönstren som uppstår i öknarna, haven eller himlarna är vackra i sig själva och det gör dem minst lika inspirerande som paradiset på jorden. Det som vi uppfinner, upptäcker eller återupptäcker.

Markusplatsen

När duvor lyfter mot himlen i en film brukar jag tänka på varför en berättelse låter sina fåglar flyga. Jag läser det ofta som en fredshandling. En som sträcker sig mot ett globalt perspektiv.

Formen i formen

När man abstraherar formerna i ett kamerahus är det lätt att se ringen och rutan. De betyder inget i sig själv, men finns ändå alltid där.

Tranströmers universitet

När Tranströmer gick hem genom ljumma skogar med sitt diplom från glömskans universitet vände han sig om och såg att skatan inte flög utan istället hade korsat fältet som ett stygn.

Stjärnhimmelen

Om vi låter vår techne bli grunden som tar oss till kanten av universum och därifrån tittar ut mot platsen som gav oss tiden så kan svindeln som då möter oss kännas som att anlända eller komma hem.

Ringarna

Jag brukar tänka på skriften som allt som uppstår mellan det ena och det andra. Orden och ordskaparna, tecknen och tecknet. Ramen och det inramade. Ringen och det som ringer.

Någon gång tänkte jag på olika texter som en blandning av manifesterade teknologier och teknologiernas manifest.

Årsringar

När bergskedjorna reser sig över våra vindrutetorkare brukar jag tänka "vid någon tidpunkt korsade tiden sig själv"

Tidsrymder

Alla formuleringar har alltid hämtat inspiration från vår nedtecknade historia. Även om Kubricks hissar, Tranströmers ljusa lie eller Shakespears gapande kranium egentligen är ett uttryck för något annat.

Jag stannar upp inför saker som inspirerar för att skapa en berättelse om berättelser. Det här blir då ett slags blivande av begrepp och bilder. En återspegling eller dialog mellan mig och världen.

Stjärnbilder

Derrida gav oss läsningen av stjärnhimlens oändlighet genom att peka på perspektivet i vår antropocentriska klangbotten. Som om stjärnhimlen skänkte oss tecknen som sedan sjunger till oss från grottmålningarnas rymd.

Kants tanke

Kant tyckte det var fint att tänka på geometriska figurer. Det kan jag tycka är lite komiskt. Filosofin pågår ju "always already" i kontakten med notskriftens tusenfoting. Det är så vi inser vår universella tillhörighet.

Tagmemer

När man väljer att följa en tagmeme som linjen mellan två ögon och en mun genom tid kan enbart det perspektivet ta oss genom historien med en sådan kraft att varje partikel i varje filmruta kan sättas i rörelse.

Autören

Jag tänker att av alla som skrivit om autören eller om det som skrivits om omskrivningen av autören, så upplever jag att Derrida länge var nummer ett. Om Spivak har rätt när hon säger att Derrida nu blivit sina läsare, så borde en ännu mer människoanpassad framtid vara möjlig.

Derridas skrivglädje

När Derrida log sitt ibland lite gåtfulla leende så berättade det att han hade skrivit med skrivandet på ett så meningsfullt sätt att det skulle vara helt omöjligt att tilldela det ett pris. Akademin hedrade därför kraften i hans arbete med en stor tystnad.

Början

Om vi idag kan använda en föreläsning från Yale som ett tecken i vår skrivmaskin så känns det som om hela skrivordningen skulle vara återuppfunnen. Att skriva med sången i en film är idag fullt möjligt. Alltså är det något som vi skulle kunna se mer av i framtiden.

Heteroglossi

Varje gång som tidsfönstret till ett ritrum stått öppet går det att läsa in i det själva tecknet för mötet mellan konst och vetenskap. "Vid någon tidpunkt föreställde sig någon hur tiden skulle låta" skulle vi rent teoretiskt kunna tänka.