Jag har följt henne på nätet i ett par år nu. Hon är verkligen en levande stilskapare. Hennes grejer är alltid makalöst bra. För ett par år sedan anslöt hon sig till jordens då hetaste designkollektiv - Andrea Crews i Paris. Nu har eleven vuxit om sin mästare.
Jag blev först kär i Brians grejer för ett år sedan när jag sprang på The Selby´s fotoreportage. Brian inkorporerade så jävla klockren inspiration i saker som en skapade den perfekta känslan av flyktigt, destruktivt, sexigt och så rätt. Så här ett par år senare... kan jag bara konstatera att han fortfarande har det. Han rör sig alltid på den där flyktiga frontlinjen. Den där det är som mest spännande att vara. Även om jag inte formulerat det... kan jag ibland tro att det är just det där som mode handlar om. Frontlinjen som kittlar. Den som ännu inte satt sig. Den som forfarande är i rörelse. Kanske därför är den upptänd av liv. Kanske därför känns den så död bara något år senare. Det är Voodoo och hokus pokus. Ändå känns det så tydligt när det stämmer.
I förmiddags skickade jag ett mejl till Andreas där jag frågade om han hade lust att göra en bild till inlägget som uppmärksammar faktumet att antal unika besökare under dagen skulle passera ett hundra tusen. Han skickade tillbaka denna total-coola pärla! Så med besöksräknaren nu förbi denna högtidspunkt... har Saker som inspirerar just fyllt en myndig besöks-siffra! Det här hade aldrig gått utan dig! Fram med partyhattarna! Vår familj är stor!
Du tror du ser en bild med en datagenererad 3D-illustration. Det gör du inte. Du ser en i stål sammansvetsad trådmodell utställd på gatan. Att träffa på det här objektet i verkligheten måste vara en näst intill berusande upplevelse. Benedict Radcliffe har sannerligen en makalös känsla för objekt och vår relation till dem.
Jag såg trailern till "Dirty Hands" för nästan exakt tre år sedan. Meningen: "I just wanna destroy shit... I just wanna make shit funny" berör något ytterst centralt i mig. Idag när jag går tillbaka till klippet kopplar jag ihop det med vad Navid och jag PING-PONGADE om ett par år senare. David Choe får mig att identifiera saker i mig som jag annars inte ser så klart.
Den franska graffitiikonen som gör något så ovanligt som konceptuell graffiti. Jag vet... det är ett fult ord... men här betyder faktiskt grundidén lika mycket eller mer än det enskilda verket. I serien "Liquidated Logos" rör Zevs vid en av graffitins centrala filosofiska frågor; den där graffitti (ses som nedskräping/förfulning/lagbrott) ställs mot reklam (som ju inte ses som nedskräpning/förfulning) Samtidigt är det ju en lek med ordet "lividera/göra flytande". Dvs... en mördad logotyp som blöder... eller en logotyp som blivit flytande och börjat rinna. Han har ett par andra riktigt starka koncept, som man bland annat kan bekanta sig med på hans riktigt fina hemsida.
Vårsolen bröstar upp sig och lovar uteserveringar till folket. Besöksräknaren närmar sig den magiska siffran 100 000 och mitt nya projekt "Vi byter!!!" har just genomgått sitt första byte.
Rita mejlade detta guldkorn idag. Jag kom att tänka på Kate Moss hologrammet på Alexander McQueens höst/vinterkollektion 2006 och på Michael Dwecks "Mermaids".
En samling posters från några av världens främsta. Alex Trochut, Andre Beato och Andreas Markdalen bland andra.
Ursäkta min nyvakna och aströtta look. Martina och jag drack rödtjut igår efter en galet över-hektiskt vecka.
För att du ska kunna uppdatera dig på det som händer - anslut dig till "Saker som inspireras" grupp på Facebook!
Andreas och jag har numera "@sakersominspirerar.se" adresser. Skriv bara "johan" eller "andreas" innan - så hamnar de rätt!
.jpg)
Är landets mest fantastiska artist... rent musikaliskt. Hon rör sig på scenen som en jävla gudinna.
Har förutom alla lager av galet genombegåvade referenser bakåt bland de fotografiska giganterna... ett element av underbar irrationalitet och en alldeles egen slags kitsch som bara är helt jävla övergalet bra.
Juergen Tellers story "Washington, D.C" för W Magazine med Lily Cole har varit en av våra stora inspirationer i år. De sitter fortfarande på vår inspirationstavla... och kommer så att göra. I den här bilden gör för övrigt Juergen en riktigt snygg blinkning till Guy Bourdin.
Säger själva att de har en "ojämförbar bevakning av mode, konst och kultur"... och visst... världen hade varit tråkigare utan dem.
Två killar som tillsammans gör bilder sprängfyllda av sexuell energi. De sägs vara influerade av Guy Bourdin... visst, men vem är inte det? Bilden på Kate kommer från en story de plåtade på Hammam i Istanbul.
Har inte bara tagit en av bilderna på Kate Moss som sedan blev en fotografisk ikon... han har fortfarande fingertopparna känsliga för magi och skönhet.
Nike är inte bara en fullkomligt superskön människa och vän till Martina och mig. Hon är dessutom en av landets coolaste modeller. Därför är det så kul att hon är sammanflätad med vår fotografiska historia. Till höger (3-4 år sedan) - Martinas första plåtning med modell. Till vänster (2-3 år sedan) - Martinas och min första professionella plåtning tillsammans. Både Martina och jag var nervösa bortom all rimlighet... så när Nikes bröst tittar ut vid sidan av hennes klänning i en pose, och Nikes reaktion är: "Oj, skål!" var det som att all nervositet släppte.
Är så nära en svensk Chloë Sevigny eller Tiffany Limos man kan komma. Nu fattas bara att hon får en roll av en svenk motsvarighet till Harmony Korine eller Larry Clark... som gör en svensk motsvarighet till Ken Park eller Gummo... sedan är cirkeln helt sluten. Hon har en blogg man kan njuta av när man vill!
Gjorde i mitten av 60-talet ett par fashionstories där han hissar upp modeller i linor (som sedan retuscherades bort). Bilderna är gjorda långt innan de som gjorde Photoshop ens var påtänkta... men är fullkomligt fantastiska och sträcker sig högt över det mesta som görs idag. Det är en studie i tidlös magi.
Först hade jag tänkt välja ut ett par av alla fantastiska bilder. Slutligen valde jag en bild där man ser hennes ansikte så rent och oförställt som möjligt. Det räcker. Det är så starkt.
Kanske är det föga förvånande när någon som är så bedövande vacker och jobbar med de absolut bästa under så många år... till slut skapat ett gnistrande pärlband av fullkomligt magiska bilder.
Använder sig av en underbart vacker antik fotografisk teknik för att skapa bilder som känns som om de är tagna i mitten av 1800-talet.
Är inte bara en galet grym formgivare och art director. Han är dessutom en fantastisk människa. Jag är tacksam att jag fått lära känna honom. Hela han är en vandrande källa av inspiration.
Jag blev blixtförälskad vid första ögonkastet. Då jobbade Martina på modellagentur och visade mig bilderna från "Private Garden". Det jag förälskar mig i är lusten... hjärtat. Materialval. Form. Allt är så underbart livsbejakande och starkt. Hon hittade den här bloggen och tog kontakt med mig. Nu har en vänskap växt över nätet... och hon inspirerar mig idag på många fler sätt än med sina fantastiska kläder. Jag hade tänkt "spara henne" till boken "Saker som inspirerar vol. 1"... men det gick helt enkelt inte att vänta. Jag är tvungen att placera henne under rubriken "saker som inspirerar" redan idag.
Är något så fantastiskt som en associativ visuell bloggdialog mellan Folkert & Atley.
Jag har haft med honom i blogginlägg lite här och var... men jag har aldrig tidigare kopplat ihop honom med William Hundley i ett och samma inlägg.
Tillhör en skara av spännande konstnärer (tex Tobias Wong och JU$T ANOTHER RICH KID) som använder en angenäm dos provokation för att skapa spännande saker. Här ses världens dyraste konstverk - en miljard dollar staplade på tolv lastpallar. Bäst gillar jag hans "Free Tibet" - skylt... som han lät tillverka i Kina.
Slöjd och hantverk har en viss laddning som många nya formgivare gillar att använda sig av. Så även Sebastian.
Idag mejlade Rita och berättade att hon gillar det jag skriver. Hon sitter just och syr sin kollektion och tycker det är skönt att läsa om saker som inte handlar exakt om det hon pysslar med. Jag förstår precis vad hon menar, så jag gick bakåt i arkivet för att leta efter saker som handlar om något annat än grejer vi gör. Jag hittade några saker.
Snöflingor. Ljudet av regn. Hösten. Att slumra. Sommarmorgon. Tystnaden.
Är Sveriges skönaste klubb. Under ledorden Nostalgi, Idioti, Ideologi driver de sedan en tid även en lika underbar blogg.
Stenhårda electrohooks och Hanna Brandén i kombination är the bomb. Hur Hanna rör sig på scen är allt igenom... 100%. Det är... så jävla bra. Jag vill ha mer. Nu.
Bauke är verksam i Holland (så klart) och skapar objekt som balanserar perfekt mellan konst och design. Här ses "Phat knits". Varför jag blir så totalpeppad av perfekta konstdesignhybrider beror på att jag känner ett rus när mentala staket löses upp som brustabletter i vatten. Det är fantastiskt.
Är ett nytt intressant community där kreativitet och skapande står i centrum. Jag kommer att tänka på Colour Lovers.
Även om han är öppen med sin influens från Lars Tunbjörk, handlar Daniels bilder mindre om politik och mer om utforskandet av en känsla av tomhet. Trots (eller kanske på grund av) sina milda pastellfärger och extremt välplanerade kompositioner blir hans bilder ibland outhärdliga.
Gör abstrakta skulpturer av tyg, framförallt. Med suggestiva namn som tex "pornloop" anar man tolkningsmöjligheter, dubbeltydigheter, för att inte säga - humor.
Jag har skrivit om hennes konstnärsskap tidigare. Därutöver är hon en stor inspiratör i användandet av gamla vackra fotografiska tekniker.
Har i Pet Shop Boys video Being boring skapat ett underbart universum där en häst, pudel, zebrakalsonger, apa på rullskridskor, kostym med lackskor och galaklänningar passar självklart tillsammans.
Är i sina bilder förälskad i det som är livets puls. Skönhet och sexualitet. Kalla det essensen - det som gör en vacker blomma, solnedgång eller ung människa så bedövande vacker. Förgängligheten.
Den enda modetidningen som strävar mot kärnan av mode och konst, snarare än att bara återge dess yttre attribut. Ovanligt inspirerande på grund av detta unika perspektiv.
Skapar i serien "A Reason To Believe" en fantastisk och kusligt vacker postapokalyptisk känsla. Befinner vi oss i en sci-fi-värld, eller femhundra år fram i tiden?
Söker motiv med meditativa och drömska kvalitéer... och hon har en känsla för suggessionen. Den transinducerande.
Hennes själ lyser genom lågmälda fraser och får de enklaste melodierna att lyfta. En lätthet som bara kommer ur frihet. Miljön där känslor rör sig oinskränkt.
Det är en vacker plats. Den platsen personifierar Feist för mig. Därför är hon en kompass eller ett helgon.
Tillståndet av öppenhet.
Jag tänker i första hand på låten "Idioter". (Jag har lyssnat på Markusevangelitet på Spotify de senaste dygnen och pusslar ihop det med det Markus sa på fikan.) "Idioter - varför finns det inga kvoter för idioter - på radio och tv - vi vill också va med" Det är en riktigt underbar textrad... och tanke. Även om det är skrivet med en smärtdränkt humor ställer tanken hela det ylledoftande kvottänkandet upp och ner. Samtidigt förs en själslig dimension in. Varför korresponderar aldrig politik med det som försiggår inuti? Varför kacklar vi vår civilisation allt längre bort från det innersta? Jag tänker ibland på kraften i strävan mot noll... eller på "idioti". (R.S. - jag tänker också på det du och jag mejlat om...)
