Sommarlov 2010

Det är dags för bloggens årligen återkommande sommarlov och sommarhälsning. Ibland får jag frågan varför jag gör "Saker som inspirerar". Varför jag mediterar inför saker som inspirerar i bloggform. Frågan har många svar.

Att meditera handlar för mig om att få tillgång till ett större spektra av möjligheter. Doktor Clare W. Graves har beskrivit åtta nivåer av mänsklig existens. Frågan "Vad går allt ut på?" har enligt honom åtta olika svars-sfärer. Svaret på frågan "varför" hänger alltså ihop med vad man tänker att "allt går ut på".

Graves modell och Jon Kabat-Zinn´s tankar blir årets sommar-karamell! Tack för alla fina mejl! Ha en underbar sommar!

Havet

Varför havet fungerar lika bra som element i fiktion som inspirationskälla i den fysiska verkligheten tror jag beror på att det skiftar i oändliga nyanser och temperament. Havet kan därför vara en gestalt för hela det mänskliga spektrat av sinnesstämningar.

Blodrött ljus

Enligt ljussättningskonstens regler är det lite som att använda distpedal när man dränker en bild eller en scen blodrött ljus. Alla naturliga färgskalor slås ut och plötsligt uppstår något nytt.

Josef Koudelka

Det finns ett mörker i Josefs bilder tillsammans med en skev spänning som gör att bilderna inte vill lägga sig till rätta. Som om de väser olycksbådande.

Kreativa nakenapor

Vi lär oss nya ord genom att härma andra. Då uppstår ett slags mänskligt nätverk av nödvändighetsbaserat lärande (och skapande). Därför är ett språk en levande, kolabortiv (och kreativ) process. Att prata med en annan människa är kreativt eftersom språket skapas under tiden vi pratar det. På så vis kan man kalla den talande nakenapan för "kreativ". Den skapar.

Handkolorerat

Det finns en hel del gamla fotografiska tekniker som genom en magisk kombination av nödvändighet, tid och slump skapat en specifik visuell syntax.

Herb Ritts

När han var som bäst landade hans bilder någon stans mellan Louise Dahl-Wolfe och Bruce Weber. Regisserade ett par minnesvärda videos (i slutet av 80- början) på 90-talet. Bland annat Wicked Game.

Global deltagarkultur

Jag brukar ofta prata om drivkrafterna bakom spontan global deltagarkultur. De manifesterar sig nämligen hela tiden i nya skepnader. Dessa nya former är inspirerande att studera eftersom de i förlängningen handlar om självuttryck och arenor för människors inneboende lust att vara kreativa... tillsammans med andra som också är kreativa.

Jamie Bochert

Det är något med Jamies karaktär som för tankarna till PJ, Patti och Shelly Duvall.

Shelley Duvall

Spelar inte bara en roll i det kollektiva medvetandet som aktrisen Stanley Kubrick var kort mot under inspelningen av The Shining. Hon har senare producerat några verkligt magiska berättelser.

Agnès Varda

Har med sina två senaste dokumentärer gjort ett par konstuniversitet. Igår såg jag Agnes stränder. För första gången.

Julien Berthier

Pysslar med att vända på våra sätt att se på saker. Ofta använder han humor, snubbel och trams för att nå de där nyanserna som den här studiecirkeln ofta handlar om. Jag tänker exempelvis på Harmony Korines "Mistakist Declaration", som Viktor skrev om när han var här som sommargäst.

Dag och natt

Eftersom ramverket är konstruerat så att allt är upphängt på skådespelarinsatsen ställs den av naturliga skäl i fokus. Som ett slags studium av de små rörelserna. Ungefär som när man lagar mat med riktigt fina råvaror. Man krånglar inte till det eftersom nyanserna ska träda fram. Här gör de sannerligen det.

William S. Burroughs

Jag fastnade för Williams knarriga röst och roliga tankar när jag var så ung att jag inte ens kunde börja begripa varför. Naked Lunch är alltså en inspirationskälla. Trailern är (tack vare Williams inblandning) en pärla.

VHS

Det är ett visst knaster i VHS som inte går att återskapa digitalt. Skugg-ekon bredvid ansikten och utfrätta färger. Därutöver ett högfrekvent väsande över vindpuffsförstörda ljud som låter inspelade genom ihålig plast. Det är tiden innan bildstabilisatorer och plötsligt ställer den automatiska skärpan om sig.

Att åka godståg

Jag träffade Jack Cahill i Amsterdam när han var där med sin Long Gone. Han var den förste som berättade för mig om fenomenet med att åka godståg gratis. Inte för att själva idén inte är omskriven eller besläktad med en massa andra saker som jag älskar.

Vittrad barock

Jag gillar förfall. Därför gillar jag inte barock, utan vittrad barock. Barock som frätts och som håller på att falla ihop. Det är vackert. Då ryms plötsligt en nivå av melankoli som jag älskar. Det fanns en tid när jag trodde allt skulle ligga till rätta och ha blanka ytor. Det ser jag idag som rädsla. Ett sätt att inte omfamnade livet och alla dess nyanser.

Piano Chat Improv

Det var bara fem dagar sedan det postades på YouTube men årets största virala fenomen är redan ett faktum. Idén är lika enkel som genial. Grunden är en applikation som funkar som en chatrumstombola. Filmen är en screen capture från när en kille med ett piano tar sig an applikationen.

Paris 1962

Tom Palumbo var modefotograf som gjorde en hel del åt Vogue och Harper´s Bazaar under 60 och 70-talet. Mest gillar jag en serie drömska bilder av människor i det parisiska utelivet samma vecka som Yves St. Laurent hade sitt genombrott.

Gerhard Richter

Jag har sagt det förr... men i det tål att upprepas... Det är svårt att överskatta Richter. Därför skulle det vara lätt att bygga en hel blogg enbart på de tankar som uppstår i mötet med hans konst. Mest gillar jag när han utforskar fotografiets syntax. Ofta uppstår (bokstavligen) musik i mig när jag ser hans bilder. Ibland är det stilla pianotoner. Ibland är det en dånande muller från en helvetessymfoni. Ibland är det humor. Skiftningarna är lika många och varierade som skiftningarna i oss. Ibland handlar hans konst om just det. Ungefär som om han vill visa oss olika möjligheter av samma bild eller motiv. Ungefär som om han vill släppa in oss i själva processen och därigenom hjälpa oss se lite bättre.