Att misslyckas

Jag älskar själva misslyckandet mer än att misslyckas så klart... men det är i tillkortakommandet (och inte i triumfen) som det mänskligt vackra syns mest tydligt. När det inte riktigt blev så värst. Inte som det skulle. När det blev lite pinsamt. Det gillar jag. Faktum är att jag älskar det. När jag berättade att jag hade tänkt blogga om misslyckande idag och hur mycket jag gillar det, förstod den jag berättade det för inte alls. MEN. Jag tror inte på den mjukvara, eller den bit kod i våra hjärnor som säger att produktivitet är livets enda mening. Därför hyllar jag improduktivitet och misslyckande! (Om någon undrar över bildvalet... är detta vad som dyker upp när man Googlar "misslyckas")