Jävla kritiker

Symbiosen mellan kritiker och artisten är ibland som relationen mellan en val och de där små fiskarna som suger sig fast på valen. Om kritikern är större än bandet... är liknelsen given. Ibland är det på andra hållet. Artisten är större än kritikern. En samexistens där båda göder av varandras varumärken på något vis. Kritikern kan plocka upp små band och därmed uppnå "kolla vad creddig jag är"... eller en mindre okänd journalist kan försöka få in en fot genom att intervjua någon stor artist. Så där kan det fungera i mediedjungeln. Pluxemburg gör detta till ett projekt. Kritikern skriver en recention, artisen skriver sedan låten. Som ett slags konstprojekt. Intressant.