En av de mer intressanta samtida amerikanska sing and song writers. Hans texter innehåller bilder. Starkt och bra. Jag anar rötter till Nick Drake, Neil Young, Johnny Cash och Bob Dylan.
"Night birds" kan med fördel laddas ner från nätet. Den är gränslöst bra.
Egentligen tycker jag "Tärningsspelaren" handlar om idén om frihet. "Vad är frihet" sjunger Tomas DiLeva... Kan man vara fånge i sina subjektiva föreställningar och vanor? Den här boken drar det här resonemanget till sin spets.
Stand up i världsklass. Ett flöde av sekundsnabb timing, komiska assosiationer och pricksäkra gestaltningar. Fullkomligt brilljant. Jag ser en koppling till Charlie Chaplin. En naturbegåvning som fungerar i alla kulturer, då han gestaltar något allmännmänskligt.
Rallarsving är ett magasinsprogram... men styrkan ligger inte i formatet. Här är det programledarna som gör programmet. Fläskläppar, blåtiror och saftiga käftsmällar hindrar inte killarna från att kramas lite. Hur bra som helst.
Vi har välsignats med världens främsta dramatiker. Han är född i vårt land. Han skriver om oss. Personkrets 3:1 är inte bara en knivskarp ögonblicksbild av Sverige. Det är också ett tidsdokument från mitten av 90-talet. Som allt han gör. Det är så kristallklart i sitt nu att det vid tidpunkten det skrivs fungerar som en spegel... men att det samtidigt kan ses långt senare för att förstå något om tiden som var. Genialt.
Symbiosen mellan kritiker och artisten är ibland som relationen mellan en val och de där små fiskarna som suger sig fast på valen. Om kritikern är större än bandet... är liknelsen given. Ibland är det på andra hållet. Artisten är större än kritikern. En samexistens där båda göder av varandras varumärken på något vis. Kritikern kan plocka upp små band och därmed uppnå "kolla vad creddig jag är"... eller en mindre okänd journalist kan försöka få in en fot genom att intervjua någon stor artist. Så där kan det fungera i mediedjungeln. Pluxemburg gör detta till ett projekt. Kritikern skriver en recention, artisen skriver sedan låten. Som ett slags konstprojekt. Intressant.
Glöm hans senaste "The history of violence" och kolla istället in "Naked Lunch" och "Crash". Surrealism på gränsen till det troliga... vilket gör det extra spännande.
I Crash får man följa människor vars fetish är bilcrasher. Absurt och mycket intressant.
First rule - you do not talk about fightclub.
Second rule - you do not talk about fightclub.
Third rule - when someone says "stop" or goes limp, the fight is over.
Fourth rule - only two guys to a fight.
Fifth rule - one fight at a time.
Sixth rule - no shirts, no shoes.
Seventh rule - fights go on as long as they have to.
Eigth rule - if this is your first night at fightclub you have to fight.
