Charlie Chaplin

Han hade det där som är svårt att sätta fingret på... men det poppade ut ur duken. En värme man vill ta del av. Genom hoppiga, flimrande och fladdriga bilder av primitiv stumfilmsteknik. Genom oceaner av tid når det oss som en hälsning från någon nära.

Han gestaltade något universellt och mänskligt. Något alla kan känna och identifiera sig med. Kärnan. Vad det nu är. Jag tror det handlar om kärleksfullhet på något vis.

Hans barn sa i någon intervju att han hade dålig koll på flyktiga trender... vilket nog var bra. Vissa saker förändras snabbt, andra förblir konstanta. Vårt behov av det han hade så mycket av till exempel. Det förblir det samma. Chaplins svenska motsvarighet, Henry Bronett har numera en blogg. Ett besök till den är något jag rekommenderar. Världen behöver mer av det där som kommer ur stora hjärtan.