Joanna Rytel
Kort om gästen: Elin och jag har inte träffats, men jag ser fram emot att göra det. Elin tillhör nämligen en angenämt skara feminister där frigörelsen ofta handlar om rätten att själv definiera sin sexualitet och dess uttryck. Inte sällan underminerar de kärnfamiljsnormer till förmån för lite mer kön. Är det alltid stillsamt när något öppnar fönstret för att släppa in lite frisk luft? Nja, ibland blåser saker och ting kors och tvärs, men jag känner mig alltid lite friskare efteråt.
"Det som främst inspirerar mig med Joanna Rytel är hennes osvikliga kompromisslöshet. Många kallar hennes konst för rena provokationer. Andra menar att hon svärtar ner feminismen när hon förespråkar hämndfeminism, kvinnliga blottare och skriver krönikor om att bränna upp sin expojkväns könshår.
För mig är hon en befrielse. Hon inspirerar mig till att ifrågasätta min inre censorröst om vad man får och inte får göra, vad som är accepterat att skriva och säga och vad som inte är okej.
När jag sitter med min genusängligt politiskt korrekta röst, all min rädsla över att stöta mig med någon eller vara för provocerande och galen är det underbart att söka sig till Joanna Rytels konst och krönikor. Med kompromisslös dignitet lämnar hon ut sig själv, är snuskig och rå, bryter upp tabun och bråkar med ingrodda normsystem och förutfattade meningar.
När jag sett hennes konstverk och läst hennes texter brukar jag först slås av en generad känsla över att hon lämnar ut för mycket, hon blottar sig själv på ett obekvämt sätt. Innan jag lämnar det hon skapat brukar känslan ha bytts ut mot att det istället är jag och mina ingrodda tankemönster som är det som har blottats. Däri ligger förmodligen det som uppfattas som en provokation. Joanna Rytel bråkar med oss alla, utan att bry sig om censur eller normer. Det är en inställning som inspirerar."
Elin Grelsson © 2008