Twin Peaks och David Lynch

Kort om gästen: Emma och jag träffades på Hultsfredsfestivalen någon gång på 90-talet. Hon drack av min sprit, lånade min gitarr och spelade Pennyroyal Tea. Jag minns att jag var lika impad över att hon kunde dricka mig under bordet som över kraften i hennes sång. En kraft som banar väg. En kraft som leder framåt och menar allvar. Flera år senare har Emma ett pärlband av framgångar bakom sig som artist, producent och låtskrivare. Både i bandet Paris såväl som med sin soloakt Emmon. Hon har skrivit Nina Natris senaste singel och medverkat på Jacques C senaste 12'a.

"Jag minns känslan efter det första avsnittet av Twin Peaks som en spark i magen.
Det var 1990, jag var 13 år och hade aldrig någonsin upplevt att något så obetydligt som en lite konstig och flummig tv-serie från USA kunde kännas så stort. Men efter det där första avsnittet hände någonting med mig som satte djupa avtryck i mig ända tills idag 18 år senare.

Det öppnade upp en till värld utöver det vanliga. Ett alternativ mot normen av intetsägande tv och filmestetik. Jag hade aldrig tidigare reflekterat över hur tv och film egentligen fungerade och såg ut. Det var liksom bara något som fanns och skulle vara på ett visst sätt. Men när jag satt där framför den lilla teven vi då hade i mina föräldrars sovrum hemma i Mora och drabbades av mitt livs första riktigt stora ”inspirationskick”, var det som om det vändes ett blad i mitt liv. Jag upptäckte med ens var konst egentligen var: något som drabbar och påverkar människor och förändrar ens världsbild, precis som för mig där och då.

Det var lika mycket berättandet av en historia som sättet det såg ut och presenterades på rent estetiskt som fick mig att sen välja den kreativa vägen i mitt liv. Sedan dess är allt jag skapar genom konst, skrivande och musik på något sätt präglat av en skum medelålders amerikansk regissörs helt sinnessjuka men totalt geniala ideer.

Tio år senare gjorde jag en installationsutställning kallad ”The Black lodge” under min utbildning på Konstfack, helt dedikerad som en hyllning till Twin Peaks och David Lynch och hans påverkan på mig. Det blev både en slags terapi över de filmer han skapat som genom åren skrämt skiten ur mig, liksom en varm och ödmjuk kärleksförklaring till en sann konstnärlig vägledare i mitt liv.

Här nedan följer länkar till fantastiska interaktiva vandringar genom David Lynch filmvärldar.
Lynch homage
Lynch homage - Black Lodge

Kolla även in denna:
Greetings from Twin Peaks"

Emma ”Emmon” Nylén © 08