Säg det med toner

Kort om gästen: Andreas Roman bloggade jag först om 2006 när han var aktuell med Vigilante. En bok som jag då beskrev som "en svensk Falling down med ett stänk Tärningsspelaren och kanske lite Ondskan." Nu är han aktuell med sin sjunde roman - Mörkrädd - som också kommer att bli film. I PR-arbetet runt boken gjorde Andreas en bloggturné som var både uppmärksammad & okonventionell.


"Att skriva kan vara besvärligt. Det finns dagar då man helt enkelt inte får ur sig orden, där det är svårt att ens bara sitta och jazza lite med pennan bara för att se vad som händer. Motståndet är rent fysiskt, som om det satt en tagg där som måste dras ut innan man kan fortsätta.

En gång för många år sedan, så var jag nära att bli musiker i stället för författare. Att skriva var något jag gjorde för att det var roligt, men musiken höll på att växa till något större. Det fanns en diskussion med en jätte om ett skivkontrakt, det fanns uppmuntran och bra vibbar från folk som visste vad de pratade om. Det här kommer bli bra, sa de alla. Och även under en dålig dag så kunde jag sitta ner vid pianot och låta fingrarna glida över tangenterna, röra dem med
ett svagt anslag och se vad som kom fram. Jag kunde slappna av och driva med för att se vart jag hamnade, ibland ingenstans och ibland på helt nya platser. Men att bara nå ett sådant flyt, som att simma i varmt vatten i en sävlig ström, var aldrig svårt. Fingrarna rörde sig av sig själva, som en kamsportsmästare i trans.

I dag har jag gjort mitt val. Jag kommer aldrig bli musiker, aldrig leva på min musik. Jag blev författare och jag har aldrig ångrat det beslutet. Men vissa dagar, när orden bara inte vill lossna, när inget jag gör blir bra och jag undrar varför i helvete jag orkar, då kan jag släppa pennan för en stund och sätta mig vid pianot i stället.

Där är allt enklare och mjukare, på ett primitivt vis tränger tonerna genom alla de försvar och regler man byggt omkring sig och de gör hela resan till det innersta. Det är inspirerande att kunna nå så djupt till en själv och veta att man kan nå andra på samma vis.

Under vissa dagar är den känslan bitterljuv. I synnerhet om jag lyssnar på gamla inspelningar jag gjorde från den tiden då jag var på väg åt ett annat håll. Men det är också inspirerande, jag förstår att jag har något kvar att ge, att jag gjorde mitt val för att musiken skulle bli en stärkande del av det jag bygger, en källa att dra från just när pennan inte vill göra som jag vill."

Andreas Roman © 08
Foto: Mattias Nilsson