5 okt. 2008

Nathan Coley

Vann Turnerpriset och får mig att tänka på hur bra Stefan Brüggemann är. Märkligt hur olika konstnärers liknande arbete plötsligt befruktar varandra och skapar något större och bättre i mitt huvud. 1+1=3. I tankarnas och idéernas rike kan det bli så här.

När jag skrev om Stefan Brüggemann sist tolkade jag honom annorlunda än jag gör idag. Idag har jag förvisso en större förståelse för vad han pysslar med. Det ligger mycket arbete bakom hans konstruktion av sitt eget universum. Det fattar man inte först. När den poletten trillat ner respekterar man honom ännu mer... och således... älskar man hans konst ännu mer.