Gerhard Richter

Jag har sagt det förr... men i det tål att upprepas... Det är svårt att överskatta Richter. Därför skulle det vara lätt att bygga en hel blogg enbart på de tankar som uppstår i mötet med hans konst. Mest gillar jag när han utforskar fotografiets syntax. Ofta uppstår (bokstavligen) musik i mig när jag ser hans bilder. Ibland är det stilla pianotoner. Ibland är det en dånande muller från en helvetessymfoni. Ibland är det humor. Skiftningarna är lika många och varierade som skiftningarna i oss. Ibland handlar hans konst om just det. Ungefär som om han vill visa oss olika möjligheter av samma bild eller motiv. Ungefär som om han vill släppa in oss i själva processen och därigenom hjälpa oss se lite bättre.