Människor som förverkligar

Kort om gästen: När jag var 16 ringde Håkan och undrade om jag ville vara kameraassistent på SVT´s direktsändning av Hultsfredsfestivalen. Det ville jag. Om jag var påve hade jag utsett Håkan till rikshelgon för länge sen. Förutom att grunda Hultsfredsfestivalen, Kalas, Lollipop, Fanclub, Mondo eller signat artister som Weeping Willows, The Ark, Dynamo Chapel, lär han vara en av de få i världen som har plusstatistik i inbördes tennismatcher mot Stefan Edberg. Bara en sån sak.

"Det finns många människor som bara snackar. Det finns många människor som bara klagar. Det finns många människor som är rädda för att göra något. Sen finns det en del människor som är driftiga och gör saker. En del av dem gör stora saker, en del av dem gör små saker. En del förändrar världen, en del förändrar sitt eget eller andras liv. Men, dessa människor får en ide och gör något, istället för att bara snacka, klaga eller vara rädda att ta ett steg. Dessa personer gör livet roligare för andra och för sig själva. Dessa personer inspirerar mig, de får mig att vilja göra nya saker själv. Jag har ju gjort ett par saker i mitt liv, men det är lätt att falla in i en typisk svensk lunk, i det svenska lynnet, där man bättre följer strömmen än att sticka ut och göra saker utanför mönster och riktlinjer som samhället satt upp åt oss.

I sommar har jag träffat många sådana personer, de finns ju trots allt lite var stans bara man kollar lite;

Jag träffade Katarina som ville starta musikkvällar i trivsamma men tråkiga trästaden Eksjö och gjorde det! (Nu pratar hela stan om hennes musikfrälsning…)
Jag träffade Miss Li, som bara vill spela live varje dag och frälsa landet med bra musik (Hon tog en spelning i just lilla Eksjö trots att hon redan hade två konserter den dagen…)
Jag träffade Jens i Hoffmaestro & Chraa, som i brist på en bra festival i Stockholm arrangerade en själv på Mosebacke och bjöd in alla sina kompisar att spela. (Grymma Chraaneval)
Jag träffade Erik, en av Sveriges främsta designers, men som hellre ägnar tiden åt att komma med 100 ideer om hur man får fart på en fin, men trist stad (gissa vilken?). Jag träffade en trött och småpackad Mogge som berättade om varför de arrangerade Way Out West (Han sa ”Måste bara göra en festival med artister vi gillar, det får bära eller brista”)
Jag träffade inte minst min kompis Sigge Hill, som frälser Glada Hudik med grym rock´n´roll hela sommaren. (Han åkte dessutom 140 mil för att se Roky Ericsson i Hultsfred med mej…)

Nåväl, har träffat fler driftiga och inspirerande personer, men ville absolut nämna några glada prickar som gör vad andra snackar om. Och jag blir så himla glad av att möta sådana här typer.
Jag blir superinspirerad !
Låt oss göra det här landet lite roligare nu !
Låt oss hitta på något stort igen !
Vem vill vara med ?

Håkan Waxegård © 07