Street art

Kort om gästen: Amanda och jag sprang på varandra på Sakers MySpace. Hon bild- och textbloggar om sitt liv på ett sätt som sätter mig i direktkontakt med mina tonår, eller mer specifikt... tonårstiden i en småstad. Frustrationer, vänner, energi, musik, fester, plugg, spontana infall, glädje och ett flöde av intensiva NU:n. Amandas sätt att leva och beskriva sin tillvaro i ord och bild är enkelt, vackert och rent inspirerande.

"Jag inspireras av gatukonst. Konst på gator, betong och elskåp gör staden mer vacker och levande. Det är konst som för vissa anses som kladd och klotter, men som i mina ögon ses som något med budskap, baktanke och drömmar. Visst kan det vara flummigt, och kanske mest tillägnat just drömmare. Men är det inte precis just sådant som vi kan behöva lite mer utav i det moderna, materiella och icke-troende samhälle som många av oss lever i? Lite abstraktion!
Den gatukonst som inspirerar mig är inte nödvändigtvis sådan som blivit ditpräntad av filtpennor och sprayburkar i ren brist på adrenalin. Nej, sådan där det finns en djupare tanke bakom det hela inspirerar mig mer. Nog för att det även finns inspiration att hämta hos de kråkaktiga tagsen, för visst är även det ett sätt att frigöra en känsla, en åsikt, en tanke. Men dessa små lappar med indirekta eller direkta budskap, bilder på vad som helst som kan tolkas hur som helst, politiska och samhällskritiska åsikter i olika former.. you name it! Det är dom som fångar mitt allra största intresse och sätter igång min tankebana något otroligt.

För min del ligger nog egentligen själva grunden till fascinationen hos utövaren. För gatukonst är en konstform som kräver så mycket mer än livlig fantasi. Den tid, den ork, det engagemang och den kreativitet som krävs av denne är enorm. Det är dessutom en konstform där utövaren inte är ute efter direkt respons, kritik eller berömmelse, eftersom den oftast väljer att utföra konsten inte bara nattetid, utan också anonymt.

Det enda denne är ute efter är eftertanke hos betraktaren. Det skiljer sig självklart från en utövare till en annan vad man egentligen är ute efter, men ofta är det ett försök att få folk att reagera, agera, våga, pröva, se sig om, tänka om, tänka efter, tänka nytt.
Har vi tur, kanske betraktaren tar åt sig av budskapet och nyttjar detta i sitt liv. Men det vet man aldrig. Och det är det som, för mig, är det mest inspirerande med hela konstformen. Att gatukonstnärer inte slutar att skapa och försöka påverka, trots att de ständigt lever med ovissheten om hur folk har reagerat på deras verk. Om någon har reagerat alls.
Den otroliga viljan att få sin mening sagd, utan varken våld eller demonstrationer, är så innerlig och stark att eventuell respons endast ses som en ren bonus.
Inspirerande, inte sant?"

Amanda Lundqvist © 07