Brian Lichtenberg

Jag blev först kär i Brians grejer för ett år sedan när jag sprang på The Selby´s fotoreportage. Brian inkorporerade så jävla klockren inspiration i saker som en skapade den perfekta känslan av flyktigt, destruktivt, sexigt och så rätt. Så här ett par år senare... kan jag bara konstatera att han fortfarande har det. Han rör sig alltid på den där flyktiga frontlinjen. Den där det är som mest spännande att vara. Även om jag inte formulerat det... kan jag ibland tro att det är just det där som mode handlar om. Frontlinjen som kittlar. Den som ännu inte satt sig. Den som forfarande är i rörelse. Kanske därför är den upptänd av liv. Kanske därför känns den så död bara något år senare. Det är Voodoo och hokus pokus. Ändå känns det så tydligt när det stämmer.