Bruno K Öijer

När det kommer till svenska poeter är det få som slår Bruno på fingrarna. Ett rakbladsspråk med kirurgisk precision. Det är svårt att hitta någon annan stans. Poesi på liv och död.

"Mina texter är befriade från sånt som vanligtvis kallas poesi" har han sagt i en intervju en gång. Vad kan man säga? Världsklass.

Det här är alltså inte poesi att citera i högtidstal, eller sitta och mysa med framför brasan... men det kanske inte alltid är det man söker i poesi.

Då hans poesi ges ut i ett begränsat antal, är han den poet vars verk blir stulna mest på svenska bibliotek. Hans uppläsningar ska tydligen vara en stark upplevelse. Texterna blir då mer av vad de redan är.