Nina Hedenius

"Gubben i stugan" är en dokumentärfilmsikon.

Nina vågar välja ett klipptempo som tvingar åskådaren att antingen gå in ett meditativt tillstånd, eller stänga av. Nina lämnar alltid okommenterade partier i sina filmer som känns som dagdrömmar. Det kan vara en scen med ett fält som böljar av vinden eller vatten som rör sig stilla.

Nina vågar ligga kvar på en scen utan att klippa. Det gör att man som tittare verkligen börjar se bilden. Innehållet. Inte bara skummar över den med ögat. Läsa bilden. Försjunka i den. Det förhållningssättet är ytterst ovanligt, och väldigt modigt.