Tomas Tranströmer

En poet med bildsinne skulle man kunna säga. Hans poesi bygger till stor del på bilder.

Tomas har en förkärlek för Haikudikter. De bygger på en given form. Tre rader. Första raden ska bestå av fem stavelser, den andra av sju och den tredje av fem.Här är en ur "Den stora gåtan":


Glittrande städer:
ton, sagor, matematik -
fast annorlunda.

Tydligen är det ett centra i vår hjärna som sköter de inre bilderna. Ungefär som det finns ett språkcentrum som hanterar språket. Som med alla såna där centra är de olika hos olika människor. Utöver smak... kan det finnas en neurologisk förklaring till varför Tranströmmer intresserar vissa... men inte andra?