Bauke är verksam i Holland (så klart) och skapar objekt som balanserar perfekt mellan konst och design. Här ses "Phat knits". Varför jag blir så totalpeppad av perfekta konstdesignhybrider beror på att jag känner ett rus när mentala staket löses upp som brustabletter i vatten. Det är fantastiskt.
Anna hörde av sig med några fantastiska tips på fotografer. En av dem var Francesca Woodman. En helt ny fotografisk bekantskap för mig. Längtan, lidelse, sexualitet, förgänglighet och skönhet. Jag kommer att tänka på Natascha Merrit, Anna Clarén och Joanna Drazek. Alla har vitt skilda estetiska uttryck, men de är alla kvinnliga fotografer som använder sig själva som modell.
Är ett nytt intressant community där kreativitet och skapande står i centrum. Jag kommer att tänka på Colour Lovers.
Även om han är öppen med sin influens från Lars Tunbjörk, handlar Daniels bilder mindre om politik och mer om utforskandet av en känsla av tomhet. Trots (eller kanske på grund av) sina milda pastellfärger och extremt välplanerade kompositioner blir hans bilder ibland outhärdliga.
Gör abstrakta skulpturer av tyg, framförallt. Med suggestiva namn som tex "pornloop" anar man tolkningsmöjligheter, dubbeltydigheter, för att inte säga - humor.
Jag har skrivit om hennes konstnärsskap tidigare. Därutöver är hon en stor inspiratör i användandet av gamla vackra fotografiska tekniker.
Har i Pet Shop Boys video Being boring skapat ett underbart universum där en häst, pudel, zebrakalsonger, apa på rullskridskor, kostym med lackskor och galaklänningar passar självklart tillsammans.
Är i sina bilder förälskad i det som är livets puls. Skönhet och sexualitet. Kalla det essensen - det som gör en vacker blomma, solnedgång eller ung människa så bedövande vacker. Förgängligheten.
Den enda modetidningen som strävar mot kärnan av mode och konst, snarare än att bara återge dess yttre attribut. Ovanligt inspirerande på grund av detta unika perspektiv.
Skapar i serien "A Reason To Believe" en fantastisk och kusligt vacker postapokalyptisk känsla. Befinner vi oss i en sci-fi-värld, eller femhundra år fram i tiden?
Söker motiv med meditativa och drömska kvalitéer... och hon har en känsla för suggessionen. Den transinducerande.
Hennes själ lyser genom lågmälda fraser och får de enklaste melodierna att lyfta. En lätthet som bara kommer ur frihet. Miljön där känslor rör sig oinskränkt.
Det är en vacker plats. Den platsen personifierar Feist för mig. Därför är hon en kompass eller ett helgon.
Tillståndet av öppenhet.
Jag tänker i första hand på låten "Idioter". (Jag har lyssnat på Markusevangelitet på Spotify de senaste dygnen och pusslar ihop det med det Markus sa på fikan.) "Idioter - varför finns det inga kvoter för idioter - på radio och tv - vi vill också va med" Det är en riktigt underbar textrad... och tanke. Även om det är skrivet med en smärtdränkt humor ställer tanken hela det ylledoftande kvottänkandet upp och ner. Samtidigt förs en själslig dimension in. Varför korresponderar aldrig politik med det som försiggår inuti? Varför kacklar vi vår civilisation allt längre bort från det innersta? Jag tänker ibland på kraften i strävan mot noll... eller på "idioti". (R.S. - jag tänker också på det du och jag mejlat om...)
Har en melankolisk och samtidigt humoristisk kvaliét som får mig att tänka på Norén. Där skratt och gråt ligger nära varandra. Kanske hudnära.
Ibland känner jag att en konstnär agerar utifrån något annat än inställsamhet. Frustration, ilska eller bara lusten att rucka lite på skiten. Då tänker jag att jag mår bra. Jag tänker att jag inte gillar inställsamma konstnärer. Jag tänker också att inställsamhet inte har något att göra i våra hjärtan om vi söker sanning.
Jag och David växte upp i samma stad. Jag minns Davids exceptionella estetiska känsla. Första gången jag såg och reagerade på den var när han visade mig några svart-vita bilder han tagit. Då var vi tonåringar. Idag driver han Void Watches, bland mycket annat.
Jag blir alltid lika glad och smickrad när Simon hör av sig. Så var det även idag. Hans nya projekt "We´re All Gonna Die - 100 meters of existens" är kanske världens längsta fotografi. Det 100 meter breda fotografiet rymmer 178 människor som fotograferades i Berlin över en period av 20 dagar.
Tillhör de som använder sig av paraplyet för att skapa intressanta installationer i det urbana landskapet.
Är set designer vars arbete knyter an till saker jag skrivit om tidigare. Grand People, Julien Vallée, Olivier Pasqual tex.
Alias Soheir är bara 19 år och har med andra ord bara börjat forma sitt bildspråk. Hon använder mest sig själv som modell... men jävlar vad vackert det är! Vilken makalös känsla!
Norrman som skapar saker som spänner över ett spektra från hysteriskt roligt till finstämt och vackert.
Förmedlar för det mesta en underbart bitterljuv drift med vardaglighetens små icke uttalade realiteter.
Det första ord som dyker upp i mitt huvud när jag ser Gregorys bilder är "monumentala". Det känns som om Gregorys inspiration är de klassiska målarna som arbetade med att berätta hela historier i en enda bild.
Fångar i "Natural Fashion" kroppsmålningar och kroppssmyckningar hos Mursi- och Surmastammarna i Omadalen, Somalia.
Brooklynbaserad konstnär som gör oljemålningar med en makalös blandning av motiv. Det historietyngda monumentet "oljemålerie" tar här gestalt i en blandning av stilar och epoker med en luftig flyktighet - fjäderlätt som en dröm.
Är ett begrepp inom landskapsarkitektur. Det är en stig som trampats upp av människor och djur över tid då de tar den närmaste vägen mellan två punkter. I min värld är denna idé absolut central.
De som designat vägar och trottoarer har en tanke om hur människor "ska" gå. "Desire paths" är det levande kvittot på hur människor "faktiskt" går, gör, lever. När människor slutar gå där, växer den igen. Så länge de går där, finns den.
Som bild har det här länge varit min absoluta kompass. Det vi skapar ska anpassas till livet. Hur det flödar och är. System, maskiner, regler, samhällen... vad du vill. Facit är livet. Hur det är. Livet ska inte anpassas till maskinen. Maskinen ska anpassas till livet. Samhället ska anpassas till livet och människan.
Jag vet inte om det finns ett svenskt namn på fenomenet (vet du något får du gärna mejla mig)... men jag gillar "desire path".
Har ett bildspråk nära besläktat med de bilder vår trio skapar. De är vackra och ibland lite mystiska.
Daniel mailade och tipsade mig om det här förtjusande projektet där vem som helst får vara med och skapa pappgubbar utifrån en enkel mall.
Leker i serien "Revenge" med den visuella gramatik som omgärdar bondage och "hanky panky" (som Madonna hade sagt 1990) på ett så lustfyllt och livsbejakande sätt att man bara kan le med varje atom i kroppen.
Är designduon med devisen "reaching for the sublime in music design" skapar de sublim skönhet för artister som Snow Partol, Sigur Ros, Boards of Canada, Portishead och andra fantastiska.
Linda Kostowski heter kvinnan bakom idén som får mig att tänka lite på Tobias Wong´s Coke spoon, men också på all den spam jag får med erbjudanden att köpa "äkta" klockor kopierade i Kina. Då vill jag hellre ha en REAL fake watch.
Jag har skrivit om honom tidigare, men jag var bara tvungen att skriva om honom igen. För hand gör han dessa kollage från fragment klippta ur tidningar. Makalöst bra.
Förmågan att se bortom det som är trodde jag alla hade när jag växte upp. Idag värdesätter jag människor med den förmågan mer, då jag förstår att det är långt från alla som kan se hur något skulle kunna vara... när de flesta ser det som är.
Vi som började få ett medvetande på 80-talet har en guldgruva av barnprogram nedsänkta i våra inre bildarkiv. Dr. Snuggles, Paddington, Fragglarna, Barbapappa, Mumintrollen, mupparna, Kalles klätterträd, Linus på linjen, Fem myror är fler än fyra elefanter... listan kan göras lång. Zagreb films internationella superstar - Professor Balthazar tillhör nog de lite mer skruvade grejerna. Som barn satt man som klistrad.
Använder artificiellt genererad slump för att efterlikna organsisk slumpmässighet. Mönster uppstår som påminner om något levande.
Valda delar av tidningen LIFE´s bildarkiv blir tillgängligt och plötsligt uppstår en veritabel guldgruva av inspiration. Ta den här plåtningen för LIFE som Marilyn gjorde till exempel. Förutom all skönhet slår det mig hur fullkomligt "effortless" Marilyn sätter alla poser. Genialt.
Jag gillar henne som sinnebild, ikon och tidsmarkör. Kanske också en markör av en viss estetik. Hennes namn öppnar genast en inre biograf. En helt eget universum där också Marilyn, JFK, Martin Luther King och Vietnamnkriget bor. En speciell värld av blekta färger. Där är hon alltid drottning.
Är en konstnär baserad i Rotterdam som drar näring ur all den utveckling av konsten som sker utanför institutioner och gamla strukturer. I verkligheten trivs och andas den.
Valeria och Emma startade i dagarna sajten där de samlar bilder som de hittat på nätet. Bilderna föreställer människors egenhändigt tagna erotiska bilder. För bara någon vecka sedan bestod sajten enbart av en i text redogjord mejlkonversation mellan Valeria och Emma. Där planerade de sajten. I denna konversation fanns en enda länk till en enda bild som fick mig att skratta så jag grät. Ibland är bilderna hysteriskt roliga. Ibland är de sköra eller sorgliga. Urvalet gör som alltid hela skillnaden.
Gör saker som får mig att skratta förlösande. I sina anarkistiska clownsteg snubblar han över gnistrande pärlor som tål att du stannar och försjunker.
Marijn van der Poll har lagt fram idén med stolen som du formar själv. Det finns något väldigt skönt och förlösande i att drämma till med all kraft och se sitt tillhygge sänka sig genom metall. Jag har skrivit om den här känslan tidigare.
Sedan jag såg den här betongplattan i en tidning för ett par år sedan har jag velat blogga om den. Men jag har inte kunnat hitta den. Det har nästan blivit lite av en fix idé till slut. Ungefär som när man inte kommer på ett ord eller namn... och att man liksom hakar upp sig på det. Att man inte kan få inre ro förrän man kommit på det. Exakt så har det varit för mig med "Solid Poetry" av Fredrik Molenschot. När plattan är torr ser den ut som vilken tråkig betongplatta som helst. När det regnar blommar den ut i vackra mönster.
